Familjen Bäcklin

Jag har tillbringat min kväll i Piteåstads kyrka, inget jag brukar göra, men nu var det lucia och två söta tjejer som jag känner till skulle ju vara med å sjunga. Grejjen är bara den att kören hann knappt börja så grät jag, happ, vad är det som händer i mig när jag blir glad, stolt, rörd -jo, jag gråter, sympati gråter, känner en stolthet oavsett det är någon jag känner, grät en gång när Lasse Berghagen fick stipendium på 25000:- tror ej han led ekonomiskt innan heller, men blev glad för hans skull.

nå, tillbaka till lucia sång, när jag sitter där på min bänk ser jag ett par ögon som jag tror mig känna sen barnsben, ögonen sitter på en Carina och har hon inte gift sig så heter hon fortfarande Berglund, när jag sen kikade på kören såg jag en kopia av en fd granne i pålsträsk(hon är nu ca 29) Helene, och det är ju och måste vara Carinas dotter, Och vid närmare eftertanke så är ju Isådanafall Helene moster åt denna tjej, kopian alltså... Det blev tjorvigt det där!

Luciorna sjöng så vackert och på detta kom det dessutom in små nätta dansare som påminde om älvor, råkade blunda till och såg mig själv i en sån där liten outfit(danstrikådräkt) öppnade ögonen snabbt för att få slut på "synen", tack å lov försvann den och jag kunde fortsätta njuta av allt det underbara.





Dagens dissning: tänk att det i denna fina fina värld existerar ondska! Varför? tänk att de existerar avundsjuka, missunnsamhet, förtal, saknad av förståelse m.m. Listan kan göras lång.

Dagens hissning: telefoner, har genom en sådan fått höra min yngre sons röst
-vem äj de?
-det är mamma!
-pappa, jag dill it pjata me hon, kan du pjata
(så efterlängtad var man)

Kom hem efter luciasång, lagom stressad, städning och en eventuell promenad med en vän, men promenaden blev inställd och jag hann se slutet av bonde söker fru. Nu ska vi fika lussebullar och pepparkakor som vi bakat själv.

     Vår egna pepparbagare i högsta hugg.