Värmen och jag!
Denna värme och jag passar liksom inte riktigt ihop, visserligen gillar jag ljuset av solen, men jag tycker inte om när det känns som att man har en ugn under näsan. Jag vill kunna andas kall luft, frisk och fräsch. Idag har jag rullat och stekt 1,6kg köttbullar, man gör väl allt för sin älskade make och när han enkom ringer hem och önskar sig köttbullar, då bara kan jag inte stå emot.
Har även planterat ut lite blommor, men fick slut jord och slut blommor.
Åkte in till stan och handlade lite coola shorts åt Hugo, kunde inte motstå en t-shirt som matchade, och sen var det ju "ta tre, betala för två". VILKA FYND MAN GÖR??
Hämtade min svägerska Helena som följde med mig till Luleå, jag hade kvar lite saker på skolan och eftersom skolan fick ett hastigt slut så hade jag ej hunnit ta hem allt. Jag hade en liten present till Titti och hennes mage, hon ska nämligen få sitt andra barn nu i juni, och det är även henne jag trängts med på skolan, våra magar har tagit mest plats=) Hade köpt Anne Geddes " barnfyllaibok", ett roligt minne för barnet att ha kvar.
Fina fotografier och härliga illustrationer.
Efter skolbesöket åkte vi och kikade på några affärer, jag skulle se på skor, men mina fötter och skomodet går inte ihop. Mina fötter ser ut som övergödda hälleflundror i dessa små nätta ballerinaskor, vad ska jag ha för skor på min typ av fot? Tacksam för svar OMG!
Växtriket hade lite intressanta plantor, taklökar, citron/timjan, ärtskidor och en trälåda "a la gammalstil". Vi avslutade rundan med ett besök på Ica Maxi, där fick jag tips av Helena på osöt choklad, något som jag kan snaska på när andra får äta godis.
När vi kom till Piteå kurrade magarna och en middag på Pizzeria ängeln kändes som ett trevligt måste. En uppskattad tripp med en uppskattad person och många uppskattade samtal förgyllde min dag.
Dagens tanke går oavkortat till Edwin, mitt lillhjärta, hoppas du har det bra, vars du än är.. älskar dig
Har även planterat ut lite blommor, men fick slut jord och slut blommor.
Åkte in till stan och handlade lite coola shorts åt Hugo, kunde inte motstå en t-shirt som matchade, och sen var det ju "ta tre, betala för två". VILKA FYND MAN GÖR??
Hämtade min svägerska Helena som följde med mig till Luleå, jag hade kvar lite saker på skolan och eftersom skolan fick ett hastigt slut så hade jag ej hunnit ta hem allt. Jag hade en liten present till Titti och hennes mage, hon ska nämligen få sitt andra barn nu i juni, och det är även henne jag trängts med på skolan, våra magar har tagit mest plats=) Hade köpt Anne Geddes " barnfyllaibok", ett roligt minne för barnet att ha kvar.
Fina fotografier och härliga illustrationer.
Efter skolbesöket åkte vi och kikade på några affärer, jag skulle se på skor, men mina fötter och skomodet går inte ihop. Mina fötter ser ut som övergödda hälleflundror i dessa små nätta ballerinaskor, vad ska jag ha för skor på min typ av fot? Tacksam för svar OMG!
Växtriket hade lite intressanta plantor, taklökar, citron/timjan, ärtskidor och en trälåda "a la gammalstil". Vi avslutade rundan med ett besök på Ica Maxi, där fick jag tips av Helena på osöt choklad, något som jag kan snaska på när andra får äta godis.
När vi kom till Piteå kurrade magarna och en middag på Pizzeria ängeln kändes som ett trevligt måste. En uppskattad tripp med en uppskattad person och många uppskattade samtal förgyllde min dag.
Dagens tanke går oavkortat till Edwin, mitt lillhjärta, hoppas du har det bra, vars du än är.. älskar dig
Lite annat som hänt sista tiden.
Lördagen den 17 maj var det spring i benen på många barn, det årliga loppet i badhusparken ägde rum. Hugo och hans kompis William deltog och jag lyckades fånga dem på ett par bilder. Alla vann första pris: en vattenflaska, ett nyckelband, hyrfilm en vecka på hemmakväll, ett frassemål och en banan. Just ja, en fin guldmedalj som hängdes runt halsen så snart de kom i mål. Inte alls illa!
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
Just nu är det cirukus i stan, ett måste att besöka tycker nog många. Själv är jag inne på att strunta i det hela, jag gillar inte alls cirkus. Jag hatar clowner och ska jag då betala för att se clowner i massproduktion,,nej nej nej! Dessvärre vill Hugo alldeles säkert besöka cirkusen, vi får muta honom med Lycksele eller något annat.
&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&
http://www.myfirstroom.se/
tjusiga och fina ord att klistra på väggen, en snygg dekoration.
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
söta charmiga stickade djur, finns att beställa hos:
http://www.barnensrum.se/pc-1197-26-stickade-djur-36-46-cm.aspx
där finns även två olika modeller av en sparbössa som jag så gärna skulle vilja ha i mina ägor.
&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&
en annan hemsida för dig som gillar inredning och detaljer är:
http://koxin.com/group.asp?group=34&sub=34
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
dagens citat:
Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker.
Källa: Bert Karlsson om Bosse Ringholm, skolkamraten från Skövde
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
Just nu är det cirukus i stan, ett måste att besöka tycker nog många. Själv är jag inne på att strunta i det hela, jag gillar inte alls cirkus. Jag hatar clowner och ska jag då betala för att se clowner i massproduktion,,nej nej nej! Dessvärre vill Hugo alldeles säkert besöka cirkusen, vi får muta honom med Lycksele eller något annat.
&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&
http://www.myfirstroom.se/
tjusiga och fina ord att klistra på väggen, en snygg dekoration.
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
söta charmiga stickade djur, finns att beställa hos:http://www.barnensrum.se/pc-1197-26-stickade-djur-36-46-cm.aspx
där finns även två olika modeller av en sparbössa som jag så gärna skulle vilja ha i mina ägor.
&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&
en annan hemsida för dig som gillar inredning och detaljer är:
http://koxin.com/group.asp?group=34&sub=34
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
dagens citat:
Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker.
Källa: Bert Karlsson om Bosse Ringholm, skolkamraten från Skövde
Nästan lika stor som vår Edwin
Läste detta och är väldigt glad för deras skull, de fick en liten tjej som nu mår bra, läkarvetensakpen är stor och jag respekterar deras kunnande.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2539972.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2539972.ab
lördag & söndag
Dagarna har rusat iväg och vad har vi hunnit göra?
Lördagen blev en utmaning, vi åkte in till stan för att kika i affärer och för att lära sig vistas bland folk efter allt som hänt! Efter vårt 1a missfall 2006 i juni så hände det något med mig, jag kände mig uttittad och annorlunda, denna känsla gjorde att jag slutade visa mig offentligt ute, att handla och göra ärenden fick Göran sköta. Det kändes precis aom att folk tittade på mig och tänkte
-där går hon som inte kan få barn, vilken värdelös människa.
Jag vet att jag har två barn, men tanken och känslan fanns där och vad kan man göra? Efter andra missfallet kändes allt jobbigt och pinsamt, gravid igen med en babymage, men vart tar bebisen vägen? Först gravid och sen icke gravid och utan resultat. Vid tredje missfallet augusti 2007 kom alla känslorna ikapp mig ,,,,värdelös och oduglig och det tog ett bra tag att acceptera sig själv, självkänslan tappade jag, men fann den åter, men den blir aldrig till 100% igen.
Efter att jag nu fött Edwin och inte denna gång heller kommer med något att visa upp får mig att må illa, och jag vill inte alls tillbaka till känslorna som säger mig att jag är värdelös osv, denna gång vill jag inte lasta mig själv. Jag försöker intala mig själv att det inte beror på mig och att jag gjort något som skadat Edwin och att det var därför som han dog. Därför tog vi tag i det hela och åkte in till stan, placerade oss i ett fik inne i småstaden och bara tittade på andra, fikade och talade.
Några vänner vågade sig fram till oss, medan andra vek undan med blicken, de stackarna visste nog inte hur de skulle reagera eller vad de skulle säga. Men vi satt där vi satt i två timmar och det kändes till en början jobbigt, men efter ett tag insåg jag att ingen tittade extra på mig och råkade någon göra det var det säkert för att jag stirrade tillbaka på dem.
Vid fem snåret blev vi hämtade hemma av "taxi a la Helena", och därefter skjussade till placa del Bäcklin. Där bjöds det på god mat, försöker mig på en stavning,,, bulgur med grönsaker och långa köttbullar... mums, alltid intressant att testa något man aldrig ätit förr. Kocken var ingen mindre än chefsämnet Johan, som visat upp en delikat kocktalang också. Melodifestival, ett fiasko, men ändå ett måste. Men vi pratade och hade det trevligt trots sjungade clowner och ylande stolpskott. Vi bestämde oss för att gå hem till munkan, vilket vi också fullföljde, en lång och skön promenad som fick oss att rensa tankarna ytterligare och lova varandra ett långt liv tillsammans. Väl hemma somnade Göran i soffan och jag höll nästan på att göra detsamma.
Detta vann!!
En blommornas dag
morsdag, en dag då vi på något sätt hyllar våra mammor......
tack mina älskade barn( och Göran) för de fina örhängena jag fick, de var helt i min smak..puss och kram
min mamma uppvaktade vi med en uteblomma, eftersom blommor är det absolut bästa hon vet,,, vi barn kommer på en stadig andra plats efter pelargoner och ormbunkar.
Hon blev glad över blomman som för övrigt är inhandlad på Siennas atelje på Klubbgärdet. Värt ett besök för dig som ej vart där. Mina barn anlände till Tärnstigen efter en helg med sin pappa.
Vi åkte via Påle hem och gjorde ett långt besök hos min favoritlillebror, vi åt middag tillsammans och lyssnade på Davids comp på keybord, han spelade till Mraz Jason och Duffy, härlig musik som får en att vela dansa och svänga sina gigantiska höfter, skön gung alltså!
Nu är vi hemma, myser och bara rår om varandra. kram på dig och dig å dig.....
Lördagen blev en utmaning, vi åkte in till stan för att kika i affärer och för att lära sig vistas bland folk efter allt som hänt! Efter vårt 1a missfall 2006 i juni så hände det något med mig, jag kände mig uttittad och annorlunda, denna känsla gjorde att jag slutade visa mig offentligt ute, att handla och göra ärenden fick Göran sköta. Det kändes precis aom att folk tittade på mig och tänkte
-där går hon som inte kan få barn, vilken värdelös människa.
Jag vet att jag har två barn, men tanken och känslan fanns där och vad kan man göra? Efter andra missfallet kändes allt jobbigt och pinsamt, gravid igen med en babymage, men vart tar bebisen vägen? Först gravid och sen icke gravid och utan resultat. Vid tredje missfallet augusti 2007 kom alla känslorna ikapp mig ,,,,värdelös och oduglig och det tog ett bra tag att acceptera sig själv, självkänslan tappade jag, men fann den åter, men den blir aldrig till 100% igen.
Efter att jag nu fött Edwin och inte denna gång heller kommer med något att visa upp får mig att må illa, och jag vill inte alls tillbaka till känslorna som säger mig att jag är värdelös osv, denna gång vill jag inte lasta mig själv. Jag försöker intala mig själv att det inte beror på mig och att jag gjort något som skadat Edwin och att det var därför som han dog. Därför tog vi tag i det hela och åkte in till stan, placerade oss i ett fik inne i småstaden och bara tittade på andra, fikade och talade.
Några vänner vågade sig fram till oss, medan andra vek undan med blicken, de stackarna visste nog inte hur de skulle reagera eller vad de skulle säga. Men vi satt där vi satt i två timmar och det kändes till en början jobbigt, men efter ett tag insåg jag att ingen tittade extra på mig och råkade någon göra det var det säkert för att jag stirrade tillbaka på dem.
Vid fem snåret blev vi hämtade hemma av "taxi a la Helena", och därefter skjussade till placa del Bäcklin. Där bjöds det på god mat, försöker mig på en stavning,,, bulgur med grönsaker och långa köttbullar... mums, alltid intressant att testa något man aldrig ätit förr. Kocken var ingen mindre än chefsämnet Johan, som visat upp en delikat kocktalang också. Melodifestival, ett fiasko, men ändå ett måste. Men vi pratade och hade det trevligt trots sjungade clowner och ylande stolpskott. Vi bestämde oss för att gå hem till munkan, vilket vi också fullföljde, en lång och skön promenad som fick oss att rensa tankarna ytterligare och lova varandra ett långt liv tillsammans. Väl hemma somnade Göran i soffan och jag höll nästan på att göra detsamma.
Detta vann!!
En blommornas dag
morsdag, en dag då vi på något sätt hyllar våra mammor......
tack mina älskade barn( och Göran) för de fina örhängena jag fick, de var helt i min smak..puss och kram
min mamma uppvaktade vi med en uteblomma, eftersom blommor är det absolut bästa hon vet,,, vi barn kommer på en stadig andra plats efter pelargoner och ormbunkar.
Hon blev glad över blomman som för övrigt är inhandlad på Siennas atelje på Klubbgärdet. Värt ett besök för dig som ej vart där. Mina barn anlände till Tärnstigen efter en helg med sin pappa.
Vi åkte via Påle hem och gjorde ett långt besök hos min favoritlillebror, vi åt middag tillsammans och lyssnade på Davids comp på keybord, han spelade till Mraz Jason och Duffy, härlig musik som får en att vela dansa och svänga sina gigantiska höfter, skön gung alltså!
Nu är vi hemma, myser och bara rår om varandra. kram på dig och dig å dig.....
Vardag, ett tappert försök!
Idag är dagen då vi gjort allt för att försöka komma tillbaka till vanlig vardag, vi har hämtat virke som vi fått av pappa, vi har shoppat en pressent till några speciella hjärtevänner, vi har handlat lite mat och vart på bio. Jag känner mig nöjd med dagen och nu när man slappnar av så känner man att både kropp och själ är slut. Göran har somnat i soffan, något jag ska försöka tillåta mig att också göra på ett tag. Robin har åkt upp till Vougga, där hans far och bror håller hus, eller kanske håller låda.
Edwins annons var i Piteå tidningen idag och de var vädigt fin, både bild och vers passade honom så bra. Idag har jag haft rejält ont efter förlossningen och jag längtar tills det har läkt klart. Jag minns att jag hade ont efter de andra förlossningar jag vart med om, men då har man fått belöning för värken, nu känns den bara orättvist jobbigt.
Tack alla snälla goa människor för alla sms, mail och telefonsamtal som vi får, inte visste jag att så många bryr sig om oss.
Ikväll här hemma har vi skålat för att vi har varandra, vi åt ost på kex och har rått om varandra, en sak som borde vara ett måste för alla. Kärleken måste vårdas , det är bara så!
Indiana Jones höll oss sällskap i ca två timmar, och om jag ska ge den ris och ros så säger jag så här: Ett måste för alla Indiana Jones fan,,, är ju själv ett,,,, men filmen spårar ut lite då och då,, men helt klart sevärd.
http://www.youtube.com/watch?v=lPTJ4v6KPrg
Vi såg också trailer på en film som har premiär den 21 juni,,, ett måste har vi bestämt
YOU DON'T MESS WITH THE ZOHAN
http://www.adamsandler.com/
http://www.youtube.com/watch?v=g0xnFq6WD7Y
den verkar skiiit bra!
Edwins annons var i Piteå tidningen idag och de var vädigt fin, både bild och vers passade honom så bra. Idag har jag haft rejält ont efter förlossningen och jag längtar tills det har läkt klart. Jag minns att jag hade ont efter de andra förlossningar jag vart med om, men då har man fått belöning för värken, nu känns den bara orättvist jobbigt.
Tack alla snälla goa människor för alla sms, mail och telefonsamtal som vi får, inte visste jag att så många bryr sig om oss.
Ikväll här hemma har vi skålat för att vi har varandra, vi åt ost på kex och har rått om varandra, en sak som borde vara ett måste för alla. Kärleken måste vårdas , det är bara så!
Indiana Jones höll oss sällskap i ca två timmar, och om jag ska ge den ris och ros så säger jag så här: Ett måste för alla Indiana Jones fan,,, är ju själv ett,,,, men filmen spårar ut lite då och då,, men helt klart sevärd.
http://www.youtube.com/watch?v=lPTJ4v6KPrg
Vi såg också trailer på en film som har premiär den 21 juni,,, ett måste har vi bestämt
YOU DON'T MESS WITH THE ZOHAN
http://www.adamsandler.com/
http://www.youtube.com/watch?v=g0xnFq6WD7Y
den verkar skiiit bra!
Tankar kommer, tankar går.......
Efter tre missfall och detta så inser jag att livet går vidare, fast det känns både orättvist och tung. Gårkvällen och natten är det jobbigaste hittintills sedan i söndags, hur jag än försökte så bara forsade tårarna. Tankarna fanns hela tiden hos Edwin, en liten ängel som jag aldrig hann få uppleva mer än att han fanns innuti mig.
Jag hann aldrig
lära känna dig
Men du fanns där
Du blev till
Och jag älskade dig
Men fick aldrig säga Hej
Välkommen till livet
Min ängel.
Du vände innan du
hann landa
Du fanns där.
En kort stund.
I min kropp.
Glömmer dig aldrig.
Här är Edwin bara 14 veckor gammal, men det är enda bilden vi har på datorn. På kylskåpet finns ultraljudsbilderna från vecka 20 och på de bilderna önskar jag att de hade synts hur livfull han var, sköterskan som tog bilderna hade svårt att få in honom på zoomen för han snurrade och viftade med både händer och ben mest hela tiden. När hon sen skulle ta de bilderna som vi skulle få med oss hem, då vände han sig på sidan, med ryggen mot oss och vi såg hur han la sig till rätta för att vila efter det hektiska arbetspasset han just haft.
kan inte heller låta bli att tänka hur han hade blivit som person
kanske:
sporttokig som sin far, eller pysslig som sin mor,
duktig som sin äldsta bror Jens, eller chipsfanatisk som Jonte
legobyggande som Robin eller bara glad som Hugo.
Jag hade nog hoppats på att han skulle ha ärvt de bästa av oss alla och jag är säker på att vi hade älskat honom precis som han var, som den lillebror han hade blivit. Görans pappa tyckte namnet Bror hade passat honom ypperligt, med tanke på att han blev allas lilla Bror, och visst, jag håller med Edwin kommer alltid att vara deras bror fast han inte finns här hos oss på jorden.
Idag har Hugo hjälpt oss att rensa upp ute efter vintern som vart, vi har klippt buskar, sågat bort en stor buske och ryckt ogräs i blombänken. När vi höll på som bäst med ogräset frågade Hugo varför vi inte bara kunde begrava bebisen här i jorden, han tyckte det skulle vara skönt att ha honom nära så att vi kunde tända ljus för Edwin när vi ville. Han menade också på att om det skulle bli plats över så skulle även Ragnar, min farfar, begravas här i blombänken, då skulle inte bebisen behöva vara lika ensam.
Efter dessa ord så ler man på något sätt inombords och jag känner mig stolt över hans sätt att tänka, att det redan hos honom vid 6 års ålder finns empati och en önskan att få vara någon man håller av nära.
Vi har köpt trall idag till det som ska bli en altan och det kändes skönt att för ett tag få tänka på något annat. Johan & Helena komförbi mot kvällen och vi har beslutat att vi tillsammans med dem ska åka på en mini semester i Juli. Vi åker först till Sundsvall och åker sedan hemmåt, med lite avhopp här och där, Ulvön är ett exempel. Att få åka bort och bara vara känns så otroligt underbart och vi ser väldigt mycket fram emot detta.
Nu är det snart försöka sova dags, och jag hoppas få drömma fina drömmar.
Sov så gott!
lära känna dig
Men du fanns där
Du blev till
Och jag älskade dig
Men fick aldrig säga Hej
Välkommen till livet
Min ängel.
Du vände innan du
hann landa
Du fanns där.
En kort stund.
I min kropp.
Glömmer dig aldrig.
Här är Edwin bara 14 veckor gammal, men det är enda bilden vi har på datorn. På kylskåpet finns ultraljudsbilderna från vecka 20 och på de bilderna önskar jag att de hade synts hur livfull han var, sköterskan som tog bilderna hade svårt att få in honom på zoomen för han snurrade och viftade med både händer och ben mest hela tiden. När hon sen skulle ta de bilderna som vi skulle få med oss hem, då vände han sig på sidan, med ryggen mot oss och vi såg hur han la sig till rätta för att vila efter det hektiska arbetspasset han just haft.
kan inte heller låta bli att tänka hur han hade blivit som person
kanske:
sporttokig som sin far, eller pysslig som sin mor,
duktig som sin äldsta bror Jens, eller chipsfanatisk som Jonte
legobyggande som Robin eller bara glad som Hugo.
Jag hade nog hoppats på att han skulle ha ärvt de bästa av oss alla och jag är säker på att vi hade älskat honom precis som han var, som den lillebror han hade blivit. Görans pappa tyckte namnet Bror hade passat honom ypperligt, med tanke på att han blev allas lilla Bror, och visst, jag håller med Edwin kommer alltid att vara deras bror fast han inte finns här hos oss på jorden.
Idag har Hugo hjälpt oss att rensa upp ute efter vintern som vart, vi har klippt buskar, sågat bort en stor buske och ryckt ogräs i blombänken. När vi höll på som bäst med ogräset frågade Hugo varför vi inte bara kunde begrava bebisen här i jorden, han tyckte det skulle vara skönt att ha honom nära så att vi kunde tända ljus för Edwin när vi ville. Han menade också på att om det skulle bli plats över så skulle även Ragnar, min farfar, begravas här i blombänken, då skulle inte bebisen behöva vara lika ensam.
Efter dessa ord så ler man på något sätt inombords och jag känner mig stolt över hans sätt att tänka, att det redan hos honom vid 6 års ålder finns empati och en önskan att få vara någon man håller av nära.
Vi har köpt trall idag till det som ska bli en altan och det kändes skönt att för ett tag få tänka på något annat. Johan & Helena komförbi mot kvällen och vi har beslutat att vi tillsammans med dem ska åka på en mini semester i Juli. Vi åker först till Sundsvall och åker sedan hemmåt, med lite avhopp här och där, Ulvön är ett exempel. Att få åka bort och bara vara känns så otroligt underbart och vi ser väldigt mycket fram emot detta.
Nu är det snart försöka sova dags, och jag hoppas få drömma fina drömmar.
Sov så gott!
Drömmer jag?
Är allt bara en ond dröm? nej, det verkar som att allt verkligen har hänt, jag inser att det jag upplever är verkligt, men ändå kan jag inte låta bli att hoppas att allt bara ska vara en enda långmardröm.
Livet käns så orättvist, varför ska just jag/vi drabbas, jag vet att jag är självisk som tänker så, men just nu kan jag inte låta bli att tänka så! Jag har kärlek att ge så det hade räckt åt ytterligare flera barn.
Jag är tacksam för de barn vi har, och jag känner stark hur mycket jag älskar dem, men ändå så saknas Edwin också, han hade också kunnat få ta del av allt vår familj har att ge. När vi har disskuterat namn här hemma har det nästan blivit bråk om vem som ska få bestämma vad barnet skulle ha hetat, och när jag coh Göran har förklarat att det är vi som bestämmer har detta vart svårt att acceptera. Nu valde vi namnet Edwin och det namnet fick han efter en av mina favoriter, det var min morfars storebror också han Pålebo, Göran gillade namnet till och med mer än mig så valet blev lätt.
EDWIN
Livet käns så orättvist, varför ska just jag/vi drabbas, jag vet att jag är självisk som tänker så, men just nu kan jag inte låta bli att tänka så! Jag har kärlek att ge så det hade räckt åt ytterligare flera barn.
Jag är tacksam för de barn vi har, och jag känner stark hur mycket jag älskar dem, men ändå så saknas Edwin också, han hade också kunnat få ta del av allt vår familj har att ge. När vi har disskuterat namn här hemma har det nästan blivit bråk om vem som ska få bestämma vad barnet skulle ha hetat, och när jag coh Göran har förklarat att det är vi som bestämmer har detta vart svårt att acceptera. Nu valde vi namnet Edwin och det namnet fick han efter en av mina favoriter, det var min morfars storebror också han Pålebo, Göran gillade namnet till och med mer än mig så valet blev lätt.
EDWIN
Edvin är ett mansnamn med engelskt ursprung (fornengelska Eadwine) och bildat av ead - "rikedom" och wine - "vän".
Namnet har använts i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Det blev populärt i början av 1900-talet och är nu, hundra år senare, ett av de namn som ökar snabbast i frekvens. Stavningen med enkelt v är vanligast, men Edwin är numera på frammarsch. Det fanns 31 december 2005 totalt 14 960 personer i Sverige med förnamnet Edvin/Edwin, varav 5303 hade det som tilltalsnamn. År 2004 fick 689 pojkar namnet, varav 446 fick det som tilltalsnamn.
Vi vill tacka alla som stöttat och hjälpt oss
...................................
faster Helena & farbror Johan som kom på en gång och var med grabbarna när vi fick åka in till Sunderbyn, och som även alltid finns nära till hands om vi behöver stöd
........................................................................
mormor Ann-catrin som stöttar, tröstar och lyssnar
............................................................
morfar Kent & Inger, tack för att ni finns
...................................
personalen på dagtid måndag den 19/5, rätt personal på rätt ställe
...........................................................................................................
Sjukhusdiakon Gerd Boström, ett fint och vackert samtal som vi kommer att ta med oss
....................................................................
alla som hört av sig via telefon, mail och sms, tack, det känns bra att så många bryr sig om os och tänker på oss i detta nu.
Jag vill kunna namnge er alla, men är rädd att glömma bort någon... tack än en gång.
Barnvagnen vi beställt förra veckan har skickats tillbaka idag, andra babysaker vi hunnit ta fram ska också läggas undan, kanske för alltid eller för ett tag, det får ödet visa. Fick just ett sms av min Åsa och ska ringa henne nu.
En till stjärna finns nu på himmlen
Om du tittar på en stjärnklar himel och ser en stjärna lysa klarare än alla andra, då ser du på vår lilla Edwin.
Våran lilla son hann aldrig se dagens ljus, men han fick kärlek och omtanke i stora mängder, det gick aldrig en minut utan att han fanns i mina/våra tankar, En liten bror med många stora bröder som hade glatt sig åt honom, men nu finns han inte mer, bara i våra tankar.
Edwin, du kommer alltid att fattas oss
Lördagkväll hade jag rejäla värkar och tog det väldigt lugnt, jag hade min lillasyster här som färgade hår och lekte med Hugo, de andra barnen roade sig med studsmatta och tv tittande, Göran likaså. På söndagen fortsatte värkarna och det kom även blod, vilket gjorde att vi kontaktade Sunderbyns akutförlossning. Vi fick komma omg och det konstaterades snabbt att inga hjärtljud hördes, två läkare gjorde ultraljud och ingen av dem fann minsta tecken på hjärtaktivitet och de dödförklarade vår lilla son. Känslan som kom i mig år ej att beskriva och tårarna bara forsade, jag och Göran höll varandras händer hårt och jag förstod att tillsammans klarar vi detta. Det är ju inte första gången vårt barn dör på detta sätt, men det är första gången det har gått så lång tid, 24 hela veckor och imorgon måndag in på den 25e veckan. Vi fick veta vad som skulle hända och vi valde sedan att åka hem och vila, att morgondagen skulle svår, det visste vi, men inte hur pass prövande.
Måndagen den 19 maj
Vi åkte till Sunderbyn tidigt och vid halv åtta fick vi ett eget rum, inte alls stort, men faktiskt rätt mysigt och trevligt, egen tv och toalett, en säng till mig och en fåtölj till Göran. Personalen som tog emot oss vill vi tacka, de var så otroligt duktiga och omtänksamma, de visade hänsyn och förståelse och de brydde sig inte bara om mig, de tog hand om pappa Göran också. Vid åtta fick jag de fyra första tabletterna som skulle sätta igång födandet, värkarna ökade och blev stundtals outhärdliga, jag fick dropp efersom jag fick vara på fastande mage. Var 3e timme fick jag nya tabletter och vid halv tre kom Edwin ut, vi vågade inte se honom då, men valde att de skulle få göra iordning honom och sen komma tillbaka och visa honom.
Edwin låg i en liten träkorg, de hade lagt honom på en filt och bäddat fint runt honom.
Han hade kurat ihop sig och såg så liten ut, hans fötter och tår var pyttesmå, händer och fingrar likaså, i våra ögon sett var han fin, vår son. Vi fick ta farväl vilket blev väldigt jobbigt.
Han skickades för analys till Umeå, när han kommer tillbaka ska han kremeras i en liten kista/låda, vi ska lägga honom i en filt som skulle ha blivit hans egna.
Efter kremeringen kommer han att begravas i en minneslund här i Piteå, vilket vi önskat, att få ha ett ställe att gå till och tända ljus, det kändes bra för oss.
Min moderkaka kom inte ut och vid halv sex somnade jag in på operationsbordet, moderkakan tog en halvtimme att operera ut och sedan gjordes en skrapning. När jag vaknade och mindes vad som hänt kom tårarna och inte blev det bättre av att höra sköterskorna gulla med en nyfödd Otto och hans familj,,, där låg ju jag utan mitt barn. jag frågade om Göran kunde få komma, men blev tillsagd att man inte fick ha besök på uppvaket. Konstigt, en hel familj satt ju en meter bort och inte kan jag väl tro att hela familjen hade opererats.
Gråtandes, hungrig och trött fick jag tillslut komma tillbaka till Göran och vårt rum, nu ville jag bara hem,,hem hem. Vid tio tiden på kvällen övertygade jag personalen att allt var bra och vi blev utskrivna. Vid elva var vi hemma och fick pusta ut i vår egna soffa, sova tillsammans i år egna säng, det enda som saknades var vårt egna lilla barn.
SOV GOTT ÄLSKADE BARN
kram Mamma å Pappa
Våran lilla son hann aldrig se dagens ljus, men han fick kärlek och omtanke i stora mängder, det gick aldrig en minut utan att han fanns i mina/våra tankar, En liten bror med många stora bröder som hade glatt sig åt honom, men nu finns han inte mer, bara i våra tankar.
Edwin, du kommer alltid att fattas oss
Lördagkväll hade jag rejäla värkar och tog det väldigt lugnt, jag hade min lillasyster här som färgade hår och lekte med Hugo, de andra barnen roade sig med studsmatta och tv tittande, Göran likaså. På söndagen fortsatte värkarna och det kom även blod, vilket gjorde att vi kontaktade Sunderbyns akutförlossning. Vi fick komma omg och det konstaterades snabbt att inga hjärtljud hördes, två läkare gjorde ultraljud och ingen av dem fann minsta tecken på hjärtaktivitet och de dödförklarade vår lilla son. Känslan som kom i mig år ej att beskriva och tårarna bara forsade, jag och Göran höll varandras händer hårt och jag förstod att tillsammans klarar vi detta. Det är ju inte första gången vårt barn dör på detta sätt, men det är första gången det har gått så lång tid, 24 hela veckor och imorgon måndag in på den 25e veckan. Vi fick veta vad som skulle hända och vi valde sedan att åka hem och vila, att morgondagen skulle svår, det visste vi, men inte hur pass prövande.
Måndagen den 19 maj
Vi åkte till Sunderbyn tidigt och vid halv åtta fick vi ett eget rum, inte alls stort, men faktiskt rätt mysigt och trevligt, egen tv och toalett, en säng till mig och en fåtölj till Göran. Personalen som tog emot oss vill vi tacka, de var så otroligt duktiga och omtänksamma, de visade hänsyn och förståelse och de brydde sig inte bara om mig, de tog hand om pappa Göran också. Vid åtta fick jag de fyra första tabletterna som skulle sätta igång födandet, värkarna ökade och blev stundtals outhärdliga, jag fick dropp efersom jag fick vara på fastande mage. Var 3e timme fick jag nya tabletter och vid halv tre kom Edwin ut, vi vågade inte se honom då, men valde att de skulle få göra iordning honom och sen komma tillbaka och visa honom.
Edwin låg i en liten träkorg, de hade lagt honom på en filt och bäddat fint runt honom.
Han hade kurat ihop sig och såg så liten ut, hans fötter och tår var pyttesmå, händer och fingrar likaså, i våra ögon sett var han fin, vår son. Vi fick ta farväl vilket blev väldigt jobbigt.
Han skickades för analys till Umeå, när han kommer tillbaka ska han kremeras i en liten kista/låda, vi ska lägga honom i en filt som skulle ha blivit hans egna.
Efter kremeringen kommer han att begravas i en minneslund här i Piteå, vilket vi önskat, att få ha ett ställe att gå till och tända ljus, det kändes bra för oss.
Min moderkaka kom inte ut och vid halv sex somnade jag in på operationsbordet, moderkakan tog en halvtimme att operera ut och sedan gjordes en skrapning. När jag vaknade och mindes vad som hänt kom tårarna och inte blev det bättre av att höra sköterskorna gulla med en nyfödd Otto och hans familj,,, där låg ju jag utan mitt barn. jag frågade om Göran kunde få komma, men blev tillsagd att man inte fick ha besök på uppvaket. Konstigt, en hel familj satt ju en meter bort och inte kan jag väl tro att hela familjen hade opererats.
Gråtandes, hungrig och trött fick jag tillslut komma tillbaka till Göran och vårt rum, nu ville jag bara hem,,hem hem. Vid tio tiden på kvällen övertygade jag personalen att allt var bra och vi blev utskrivna. Vid elva var vi hemma och fick pusta ut i vår egna soffa, sova tillsammans i år egna säng, det enda som saknades var vårt egna lilla barn.
SOV GOTT ÄLSKADE BARN
kram Mamma å Pappa
tjing tjong!!
just nu känns allt rätt blää,,,, jag är rätt less på skolan, inte mina lärare och klasskamrater,,men på själva läsandet. Men nu är det nära ett uppehåll,,,
Räkan har liksom börjat vela komma ut, magen arbetar febrilt med dessa sammandragningar och inatt uppfann jag ett sätt som faktiskt lindrar det onda. Stå upp och tryck magen och motsatt håll där sammandragningarna är som värst. Vi har kikat lite på babykläder, lite finns kvar från de barnen var små, Robins små pygmekläder ser skitroliga ut, medans Hugos kläder påminner om en något äldre baby. Det skillde det ju 2 kg mellan bröderna Bergman Bäcklin.
Krattat har jag gjort och nu är det snart klart
pust, där rann orken att skriva ut// vi hörs
Räkan har liksom börjat vela komma ut, magen arbetar febrilt med dessa sammandragningar och inatt uppfann jag ett sätt som faktiskt lindrar det onda. Stå upp och tryck magen och motsatt håll där sammandragningarna är som värst. Vi har kikat lite på babykläder, lite finns kvar från de barnen var små, Robins små pygmekläder ser skitroliga ut, medans Hugos kläder påminner om en något äldre baby. Det skillde det ju 2 kg mellan bröderna Bergman Bäcklin.
Krattat har jag gjort och nu är det snart klart
pust, där rann orken att skriva ut// vi hörs
HUGO 6 ÅR
Idag fyller allas vår Hugo 6 år,,,, många grattis kramar från hela familjen
Idag vaknade Hugo till min och Robins vackra sång, vi hade sparat några paket till idag och det blev öppning i sängen. Det var en smått yrvaken 6åring som försökte se glad ut på kort.
Ett stort tack för alla presenter
Bilder tagna 4/5
Bilder tagna 6/5
Gäster hade Hugo även idag, pappa, morfar & Inger
Tack lilla älskade vän för varje år, dag och minut vi får ha dej nära, du skänker både glädje och många skratt, vi älskar dig HUGO.
hej hopp, 5 maj, tiden räcker inte till!
God kväll, är det någon fler än jag som inte lyckas få tiden att räcka till, hur jag än pusslar och planerar rinner tiden förbi och utan det resultat jag hade hoppats på. Här händer det rätt mycket,,, min svärmor & svärfar har åkt hem idag till Helsingborg efter lite drygt en veckas vistelse, men vi ses snart igen. HALLEN är så gott som klar, lite till tapet och listning,, sen kan jag skicka in bilder till Äntligen hemma och be dem dra åt fanders. Varför kommer inga sådana program hit till Piteå, varför håller de bara till i södra sverige??? bättring på er!
Hugo som inte trodde att han skulle komma ihåg hur man cyklar, han cyklar för fullt ös och tvärnitar så stenar å asfalt flyger. Jonte spelar fotboll och har skaffat tjej,,,, att vi bara mest är pinsamma får vi stå ut med. Jens friserar sig, använder plattång innan duschning, efter duschning, före fotbollsträning efter fotbollsträning, innan sängen osv osv. Han spelar fotboll och han är riktigt duktig, spelade sin första a-lags match igår, men jag kan inte vilken div. Robin ser hockey, läser om hockey och skriver om hockey, han son MARTY ska bli NHL proffs och han ska bo i USA,,, förövrigt så går allt jätte bra för honom och ögonen lyser av liv.
Göran han arbetar och sover, klämmer in lite sport då och då framför tv:n med en stor 200grams marabouchoklad. Han har gjort så fint i hallen och det är nu vårt helt klart finaste rum,, jag är super nöjd.
Själv växer jag, eller inte jag utan räkan å magen,,, jag själv har gått ner 6 kg pga av min diabetes,,, vi båda mår jätte bra och vi stor trivs ihop=)
stora majbrasan firade vi här hemma och nere vid skolan,,, vi åt korv och hade väldigt trevligt. favorit svågern Johan höll oss sällskap tills fru Helena slutade sitt arbetspass för dagen.
1maj åkte vi till IKEA, på Görans initiativ, jag är impad värre. Eftersom Johan & Helena också hade planer på att åka så tänkte vi ta det samma dag så kunde de åka med oss. En trevlig resa med härligt sällskap. Vi hann med att besöka en snötäckt kyrkogård i Töre, besöka macken där bredvid E4, åka förbi många minnen i bröderna Bäcklins långa liv allt detta innan vi hamnade i Finland och i en av våra livs största trafikkaos,,,, det finska 1maj tåget, med motorcyklar, moppar, packmoppar, traktorer med mycket mera!! HUJJA vilken kaos.
pust!
Inne på Ikea handlade vi, åt och handlade massor mera. Volvon ville inte räcka till, så jag och Helena fick dela på halva baksätet på hemvägen, men våra smärta häckarrymdes ju lätt.
Helgen har passerat med värme och nu i natt storm å regn,,,,och imorgon är det någons stora dag,,,
På söndag hade Hugo kalas för sina vänner, Hasse & Maggan, Mormor & Svenne, Farbror å faster
han fick massor,,
tack till Hanna, Nick, Elliot & Oliver i London för legot.. väldigt uppskattat.
Bilder från kalaset, presenter och födelsedagsbarnet kommer imorgon//
Hugo som inte trodde att han skulle komma ihåg hur man cyklar, han cyklar för fullt ös och tvärnitar så stenar å asfalt flyger. Jonte spelar fotboll och har skaffat tjej,,,, att vi bara mest är pinsamma får vi stå ut med. Jens friserar sig, använder plattång innan duschning, efter duschning, före fotbollsträning efter fotbollsträning, innan sängen osv osv. Han spelar fotboll och han är riktigt duktig, spelade sin första a-lags match igår, men jag kan inte vilken div. Robin ser hockey, läser om hockey och skriver om hockey, han son MARTY ska bli NHL proffs och han ska bo i USA,,, förövrigt så går allt jätte bra för honom och ögonen lyser av liv.
Göran han arbetar och sover, klämmer in lite sport då och då framför tv:n med en stor 200grams marabouchoklad. Han har gjort så fint i hallen och det är nu vårt helt klart finaste rum,, jag är super nöjd.
Själv växer jag, eller inte jag utan räkan å magen,,, jag själv har gått ner 6 kg pga av min diabetes,,, vi båda mår jätte bra och vi stor trivs ihop=)
stora majbrasan firade vi här hemma och nere vid skolan,,, vi åt korv och hade väldigt trevligt. favorit svågern Johan höll oss sällskap tills fru Helena slutade sitt arbetspass för dagen.
1maj åkte vi till IKEA, på Görans initiativ, jag är impad värre. Eftersom Johan & Helena också hade planer på att åka så tänkte vi ta det samma dag så kunde de åka med oss. En trevlig resa med härligt sällskap. Vi hann med att besöka en snötäckt kyrkogård i Töre, besöka macken där bredvid E4, åka förbi många minnen i bröderna Bäcklins långa liv allt detta innan vi hamnade i Finland och i en av våra livs största trafikkaos,,,, det finska 1maj tåget, med motorcyklar, moppar, packmoppar, traktorer med mycket mera!! HUJJA vilken kaos.
pust!
Inne på Ikea handlade vi, åt och handlade massor mera. Volvon ville inte räcka till, så jag och Helena fick dela på halva baksätet på hemvägen, men våra smärta häckarrymdes ju lätt.
Helgen har passerat med värme och nu i natt storm å regn,,,,och imorgon är det någons stora dag,,,
På söndag hade Hugo kalas för sina vänner, Hasse & Maggan, Mormor & Svenne, Farbror å faster
han fick massor,,
tack till Hanna, Nick, Elliot & Oliver i London för legot.. väldigt uppskattat.
Bilder från kalaset, presenter och födelsedagsbarnet kommer imorgon//
