Min alldeles egna lilla BIN LADIN har varit glad ikväll=)

Härligt att den lille sonen har kvar sitt glada skratt under den där grymma "looken" han kan ha, jag kom hem sent och då var Hugo arg, men efter ett tag blev han min vanliga lilla solstråle, vi spelade memory, han fick massage, vi såg Bollibompa och sen var det dax att krypa ner i sängen.

Igår kväll precis när jag höll på att somna 1a gången kom jag på ett ämne att blogga om, Idrotten i grundskolan. Jag har än i dag jobbiga minnen efter den. I vår klass och säkert i alla andra klasser på de skolor jag gått har klasserna själv fått dela in sig i lag, och vad är resultatet av det,,,,,,, jo någon blir alltid vald sist!
Det är ju aldrig de där idrottarna som är duktiga som står där bland de sista kvar och bara hoppas på att i alla fall slippa bli vald sist, jag var en sån som nästan alltid blev vald alldeles i slutet,,, inte undra på att jag var dålig, jag hade hade ju inte heller några krav på mig,,, alla såg mig ju som dålig,, därav SIST VALD.

Hur kan man som pedagog utsätta sina elever för detta, jag fattar inte.

Jag vet ju att jag ej är eller har varit någon elit idrottare, kommer förmodligen inte att bli det heller och har det definitivt inte heller på min "att göra" lista innan jag dör. När vi gick i nian så hade vi gemensam examen med alla födda 1974 i kommunen,, dvs ej byaskolorna. Prästen talade, vi sjöng, någon lärare sa några väl valda och och till sist skulle olika stipendier delas ut. jag minns att jag satt där i mina fina vita kläder, längtade efter sommarlovet, det var varmt svettigt och alla föräldrar och syskon stod och trängdes vid dörrarna(utgångarna). namn efter namn ropades upp, det var dessa "gymnasttjejer" som knep åt sig stipendie efter stipendie,,,, sen hör jag någon säga:
-Linda Nordlund ( mitt efternamn på den tiden)

jag satt kvar, måste ju ha hört fel... men så hördes igen
-Linda Nordlund

jag minns att jag tänkte att det måste blivit galet,,, mina klasskamrater tittade på mig och jag såg hur de tänkte - vad händer!

Sen sades det igen och så vill vi ge Linda Nordlund ett stipendie för sin ledarroll i Unga Örnar. Oj då, det var ju mig de talade om,,,, benen darrade och jag kände svetten komma, liksom röd-färgen i ansiktet. Paff satt där hela klass 9b och alla övriga klasser och bara tittade när jag smög fram och aningens stolt tog emot mitt stipendie.   

Så kan det gå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0