Inbokad!
Nu är vi äntligen inbokade på kejsarsnitt, tis den 6/10 kommer räkan att plockas ut. Vilken lättnad, nu är det bara en vecka kvar,, fattar det knappt själv! Vi ska verkligen bli föräldrar, snart har vi alltså vårt barn och jag längtar efter att:
få titta på henne
lukta på henne
känna och klämma
njuta av hennes närhet
lyssna på hennes andetag
se henne i ögonen och på så sätt tala om " att hon är efterlängtad & älskad"
inspektera varje millimeter av hennes kropp
höra henne gråta
& veta att hon lever!
Ultraljudsbild från i torsdags,,,, bilden är tagen på hon absolut inte alls ville vara stilla, så det är lite otydligt och vissa partier ser inte så bra ut. Det hon har framför munnen och som passerar är navelsträngen... men det framgår tydligt att hon har runda kinder.
få titta på henne
lukta på henne
känna och klämma
njuta av hennes närhet
lyssna på hennes andetag
se henne i ögonen och på så sätt tala om " att hon är efterlängtad & älskad"
inspektera varje millimeter av hennes kropp
höra henne gråta
& veta att hon lever!
Ultraljudsbild från i torsdags,,,, bilden är tagen på hon absolut inte alls ville vara stilla, så det är lite otydligt och vissa partier ser inte så bra ut. Det hon har framför munnen och som passerar är navelsträngen... men det framgår tydligt att hon har runda kinder.
Läges rapport!
Räkan ligger riktigt tvärs över i magen, hennes huvud trycker upp mitt hö-bröst, så pushup behövs ej,, lite halt å andra sidan;)
Igår fick jag ett nytt läkemedel injicerat i mina vener, järn i droppformat, så nu väntar vi på att ett under ska ske, men det tar nog ett par dagar inna jag ev märker skillnad. Det känns skönt att jag har så många kunniga inom "vård"branchen som hjälper mig, främst Åke och mina två barnmorskor Elisabet & Ingela, men jag får inte glömma, Monica på spec, Mats i Hortlax, Meri i Sunderbyn och de snälla sköterskorna som tar alla prover och som igår ställde upp och gav mig dropp fast deras arbetstid inte egentligen räckte till.
De senaste nätterna har jag ej kunnat sova, ryggen och andningen har påverkats av graviditeten, räkan + allt fostervatten trycker mot ryggraden och gör att det värker hur jag än gör, andningen påverkas av att räkan ligger som den ligger, högt upp och mot bröstkorgen.
inatt har jag inte kunnat ligga ner och har haft sådan värk att det tillslut blev outhärdligt, vid sex lämnade vi Hugo hos morfar & Inger och åkte själva vidare mot Sunderbyn. Där har de jort alla möjliga tester med mitt hjärta, och det visade bara att hjärtat är helt ok, de konstaterade de vi redan visste, att det är som jag beskrivit ovan,, graviditeten som orsakar all värk. Men bättre kolla en gång för mycket än att låta bli och de kanske sen visar sig vara annat än man trott. Vi talade om kejsarsnittet och doktorn vi träffade förklarade varför de inte kan ta ut räkan ännu,,, och hur jobbigt det än känns så förstår vi båda och accepterar deras beslut. Men på tisdag ska jag på spec igen och då ska vi bestämma datum för planerat kejsarnsitt, såvida inte allt kommer igång av sig själv!
Det var allt/ Linda Bäcklin TT
Igår fick jag ett nytt läkemedel injicerat i mina vener, järn i droppformat, så nu väntar vi på att ett under ska ske, men det tar nog ett par dagar inna jag ev märker skillnad. Det känns skönt att jag har så många kunniga inom "vård"branchen som hjälper mig, främst Åke och mina två barnmorskor Elisabet & Ingela, men jag får inte glömma, Monica på spec, Mats i Hortlax, Meri i Sunderbyn och de snälla sköterskorna som tar alla prover och som igår ställde upp och gav mig dropp fast deras arbetstid inte egentligen räckte till.
De senaste nätterna har jag ej kunnat sova, ryggen och andningen har påverkats av graviditeten, räkan + allt fostervatten trycker mot ryggraden och gör att det värker hur jag än gör, andningen påverkas av att räkan ligger som den ligger, högt upp och mot bröstkorgen.
inatt har jag inte kunnat ligga ner och har haft sådan värk att det tillslut blev outhärdligt, vid sex lämnade vi Hugo hos morfar & Inger och åkte själva vidare mot Sunderbyn. Där har de jort alla möjliga tester med mitt hjärta, och det visade bara att hjärtat är helt ok, de konstaterade de vi redan visste, att det är som jag beskrivit ovan,, graviditeten som orsakar all värk. Men bättre kolla en gång för mycket än att låta bli och de kanske sen visar sig vara annat än man trott. Vi talade om kejsarsnittet och doktorn vi träffade förklarade varför de inte kan ta ut räkan ännu,,, och hur jobbigt det än känns så förstår vi båda och accepterar deras beslut. Men på tisdag ska jag på spec igen och då ska vi bestämma datum för planerat kejsarnsitt, såvida inte allt kommer igång av sig själv!
Det var allt/ Linda Bäcklin TT
WHO NEEDS A TABLE??
2009-09-24
Idag är det tretton år sedan jag blev mamma, det var en söt och hes liten krabat som simmade ut, nu mera är han längre än mamma, han har mörkade röst men söt är han än!
Vi väckte jubilaren vid halv sju och tröttare "paket"öppnare får man leta efter.
en visning av söndagen+ dagens paket//
ps, prenumerationen på PRO HOCKEY finns ej med på bild.
Grattis Robin önskar vi dig// tack för att du finns!
Vi väckte jubilaren vid halv sju och tröttare "paket"öppnare får man leta efter.
en visning av söndagen+ dagens paket//
ps, prenumerationen på PRO HOCKEY finns ej med på bild.
Grattis Robin önskar vi dig// tack för att du finns!
Tonåring på torsdag, men kalas redan idag!
Vi har haft kalas idag,,, mot jubilarens vilja,,, han resonerar sonika så att " det är inte min födelsedag idag, då kan ni inte gratta mig"... Men han har vart nöjd ändå!
Favoritkompisen Alexanders närvaro gjorde inte dagen sämre,, tror förövrigt att det också var han som kom med fyndigaste presenten: kolla själv............ godis i en skål + en massa peggar.
Några foton:
tack:
pappa och Malin för pengarna
farfar för pengarna
mormor & Svenne för pengar + munkjacka
Elin & Jonte för David Beckham deospray
morfar & Inger för pengarna
Alexander för skål+innehåll
Jonas för chokladkaka
Hasse& Maggan för pengarna
Johan & Helena för pengarna
från mig: tack Helena för hjälpen i köket när jag fick mitt insulinfall;)
Favoritkompisen Alexanders närvaro gjorde inte dagen sämre,, tror förövrigt att det också var han som kom med fyndigaste presenten: kolla själv............ godis i en skål + en massa peggar.
Några foton:
tack:
pappa och Malin för pengarna
farfar för pengarna
mormor & Svenne för pengar + munkjacka
Elin & Jonte för David Beckham deospray
morfar & Inger för pengarna
Alexander för skål+innehåll
Jonas för chokladkaka
Hasse& Maggan för pengarna
Johan & Helena för pengarna
från mig: tack Helena för hjälpen i köket när jag fick mitt insulinfall;)
Sov gott!
Här hoppas jag att någon snart ska sova gott!
Längtan & väntan tillsammans!
Vi har nu, för att vara exakt väntat på att få ett barn gemensamt sedan i april 2006 då jag blev gravid 1a gången. Den gången fick vi missfall i vecka 12, jag blev på nytt gravid under hösten, men i dec 2006 kom nästa missfall, då var vi i vecka 14. När jag blev gravid igen under våren 2007, visste varken jag eller Göran om vi skulle våga hoppas, men när vi passerat vecka 14 släppte rädslan något och vi började våga hoppas på ett barn. Men så i slutet av vecka 16 hände det igen, ett nytt missfall. Nu fick det vara bra, vi hade ju två söner var sedan tidigare och det var vi båda väldigt stolta och nöjda över, att vi sen tillsammans fick ihop en fin samling pojkar gjorde inte saken sämre.
Men så en kväll under dec månad 2007 började vi prata igen om barn, och vi båda kände då att vi har och hade kärlek för ett till barn och sagt och gjort, jag blev gravid en 4e gång. Vi passerad v, 12, 14 och 16 och till och med v 20,,,, hipp hipp hurra,,, det funkar! Vi beställde en barnvagn, fixade med babykläder, såg på ultraljudet att det skulle bli en liten son,,, vi skulle helt enkelt bli föräldrar igen mot alla odds, men så fel vi hade. Den lille sonen dog även han och i vecka 26 födde jag ut honom, han hade då hunnit vara död ett tag och kroppen hade sakta med säkert börjat krympa tillbaka i storlek,, men det var i alla fall vår lille son Edwin som hade en gång levt så glatt innuti mig.
Undersökningar gjordes på mig, Göran & Edwin och inga fel kunde konstateras, men nu var det klart, jag skulle inte orka vara gravid igen vare sig psykiskt eller fysiskt. Rädslan och ångesten var stor tills efter julen 2008, och i januari så tog längtan över än en gång, och beslutet vi tog var gemensamt, ingen av oss behövde övertala den andre, vi ville försöka igen. Jag blev gravid en femte gång och jag minns än glädjen men också oron i Görans blick när jag visade honom resultatet på testet. Vi visste vad som hade att vänta, en ständig återkommande fasa att det skulle gå "snett" igen.
Under denna graviditet har jag fått frågan minst 1000-tals gånger - i vilken vecka är ni i?
och jag har svarat, vet inte så säkert, ultraljudet säger ett och min egen uträkning säger ett annat....nu kan jag och orkar inte räkna så som mammor vanligtvis gör, jag är tacksam och glad för var dag som gått utan tecken på missfall. varje dag har jag vaknat och tänkt, åh jag har klarat natten, men händer det idag, när kommer blödningen, vilken dag dör barnet, har barnet dött och jag inte märkt det. Alla tankar som kommit och gått går inte att beskriva, men jobbigt har det varit.
Nu är vi riktigt i slutet av graviditeten och min längtan är stor, det är den för pappa Göran också, fast han har svårare än mig att kunna uttrycka sin oro och längtan. Vi väntar och kämpar varje dag och utan Görans stöd under allt som hänt så vet jag inte hur det hade kunnat gå. När han lägger sin hand på min mage är känslan obeskrivbar, Vi ska äntligen få vårt efterlängtade barn, som vi tillsammans väntat på sedan april 2006.
Jag har sammanlagt varit gravid i ca 105 veckor under en tid av ca 180 veckor, en påfrestning för kropp och själ, men med facit i hand: snart har vi vår dotter och vi ångrar inget!
Men så en kväll under dec månad 2007 började vi prata igen om barn, och vi båda kände då att vi har och hade kärlek för ett till barn och sagt och gjort, jag blev gravid en 4e gång. Vi passerad v, 12, 14 och 16 och till och med v 20,,,, hipp hipp hurra,,, det funkar! Vi beställde en barnvagn, fixade med babykläder, såg på ultraljudet att det skulle bli en liten son,,, vi skulle helt enkelt bli föräldrar igen mot alla odds, men så fel vi hade. Den lille sonen dog även han och i vecka 26 födde jag ut honom, han hade då hunnit vara död ett tag och kroppen hade sakta med säkert börjat krympa tillbaka i storlek,, men det var i alla fall vår lille son Edwin som hade en gång levt så glatt innuti mig.
Undersökningar gjordes på mig, Göran & Edwin och inga fel kunde konstateras, men nu var det klart, jag skulle inte orka vara gravid igen vare sig psykiskt eller fysiskt. Rädslan och ångesten var stor tills efter julen 2008, och i januari så tog längtan över än en gång, och beslutet vi tog var gemensamt, ingen av oss behövde övertala den andre, vi ville försöka igen. Jag blev gravid en femte gång och jag minns än glädjen men också oron i Görans blick när jag visade honom resultatet på testet. Vi visste vad som hade att vänta, en ständig återkommande fasa att det skulle gå "snett" igen.
Under denna graviditet har jag fått frågan minst 1000-tals gånger - i vilken vecka är ni i?
och jag har svarat, vet inte så säkert, ultraljudet säger ett och min egen uträkning säger ett annat....nu kan jag och orkar inte räkna så som mammor vanligtvis gör, jag är tacksam och glad för var dag som gått utan tecken på missfall. varje dag har jag vaknat och tänkt, åh jag har klarat natten, men händer det idag, när kommer blödningen, vilken dag dör barnet, har barnet dött och jag inte märkt det. Alla tankar som kommit och gått går inte att beskriva, men jobbigt har det varit.
Nu är vi riktigt i slutet av graviditeten och min längtan är stor, det är den för pappa Göran också, fast han har svårare än mig att kunna uttrycka sin oro och längtan. Vi väntar och kämpar varje dag och utan Görans stöd under allt som hänt så vet jag inte hur det hade kunnat gå. När han lägger sin hand på min mage är känslan obeskrivbar, Vi ska äntligen få vårt efterlängtade barn, som vi tillsammans väntat på sedan april 2006.
Jag har sammanlagt varit gravid i ca 105 veckor under en tid av ca 180 veckor, en påfrestning för kropp och själ, men med facit i hand: snart har vi vår dotter och vi ångrar inget!
Äntligen höst!
Jag är nog en typisk höstmänniska, jag gillar allt med hösten, färgerna, det något svalare vädret, regnet, de mörka kvällarna. listan kan göras lång!
En liten uppdatering:
jag är rätt fullbokad om veckorna trots att jag gör just inget, men det är en tid minst att passa varje dag: förra veckan
måndag, kurator och barnmorska
tisdag, specmödra & vi tog beslut om att avlina våra kaniner, 9 och 7 år gamla, en himla jobbig dag.
onsdag, vanlig läkare
torsdag, Grafisk design kurs på Musikhögskolan och föräldramöte
fredag, barnmorska
fredag, vi myste på här hemma, Hugo åkte till sin pappa, så vi var alla här utom han då.
en liten parentes bara:
Har läst en bok för Hugo, den handlade om en hundtik som får valpar, man får följa varje steg av förlossningen och om hur hundmamman tar hand om valparna. På ett ställe i boken står det "tiken biter hål i hinnan och slickar valpen ren!" Hugo tittar på mig och frågar -mamma, var det pappa som slicka mig ren?
Lördag, skjuss hit och dit, Göran monterade spjäls'ng och bäddade så fint,, tack Hanna för spjälskyddet, ska visa bild sen på hur det blev. mera skjuss hit och dit, middag och golfträning för Jonas & Robin.
Söndag, skjussa Jens, sen åka till Påle och ta hem lite från stugan, hälsade på en snabbis hos David med familj. Golftripp för G och grabbarna. På kvällen åkte Jens & Jonas till sin mamma. Hugo ville stanna hos pappa en natt ytterligare. Hugo tappar sin 1a tand, en världssensation: han har fotat sig själv
Måndag, Robin sjuk är hemma
Tisdag, Robin fortsatt sjuk, jag hos Kuratorn, Robin klipp och på kvällen hade vi middag här för Maggan & Hasse. Det fixades även lite "takspikning"
Onsdag, en knoga på hemma dag, fixa med kursen, plocka lite och VILA, Göran klippt på kvällen, snyggt;) Robin lika snorig, hostig och halsömmande som dagarna innan.
Torsdag, nu idag, är det bara MVC inbokat, en sjuk Robin som sover än. Ev Se Wibax träningsmatch ikväll!
En liten uppdatering:
jag är rätt fullbokad om veckorna trots att jag gör just inget, men det är en tid minst att passa varje dag: förra veckan
måndag, kurator och barnmorska
tisdag, specmödra & vi tog beslut om att avlina våra kaniner, 9 och 7 år gamla, en himla jobbig dag.
onsdag, vanlig läkare
torsdag, Grafisk design kurs på Musikhögskolan och föräldramöte
fredag, barnmorska
fredag, vi myste på här hemma, Hugo åkte till sin pappa, så vi var alla här utom han då.
en liten parentes bara:
Har läst en bok för Hugo, den handlade om en hundtik som får valpar, man får följa varje steg av förlossningen och om hur hundmamman tar hand om valparna. På ett ställe i boken står det "tiken biter hål i hinnan och slickar valpen ren!" Hugo tittar på mig och frågar -mamma, var det pappa som slicka mig ren?
Lördag, skjuss hit och dit, Göran monterade spjäls'ng och bäddade så fint,, tack Hanna för spjälskyddet, ska visa bild sen på hur det blev. mera skjuss hit och dit, middag och golfträning för Jonas & Robin.
Söndag, skjussa Jens, sen åka till Påle och ta hem lite från stugan, hälsade på en snabbis hos David med familj. Golftripp för G och grabbarna. På kvällen åkte Jens & Jonas till sin mamma. Hugo ville stanna hos pappa en natt ytterligare. Hugo tappar sin 1a tand, en världssensation: han har fotat sig själv
Måndag, Robin sjuk är hemma
Tisdag, Robin fortsatt sjuk, jag hos Kuratorn, Robin klipp och på kvällen hade vi middag här för Maggan & Hasse. Det fixades även lite "takspikning"
Onsdag, en knoga på hemma dag, fixa med kursen, plocka lite och VILA, Göran klippt på kvällen, snyggt;) Robin lika snorig, hostig och halsömmande som dagarna innan.
Torsdag, nu idag, är det bara MVC inbokat, en sjuk Robin som sover än. Ev Se Wibax träningsmatch ikväll!
Lilla dottern!
Nu har vi träffat Åke för ännu ett ultraljud, allt är bra med den lilla tjejen,,,, och vet du vad? hon sägs likna mig!
på bilden har hon navelsträngen precis över munnen och förbi kinden,
närmast ser man en utsträckt arm.
På två veckor ska vi tillbaka och då ska vi bestämma hur vi ska göra och
om det blir kejsarsnitt.
på bilden har hon navelsträngen precis över munnen och förbi kinden,
närmast ser man en utsträckt arm.
På två veckor ska vi tillbaka och då ska vi bestämma hur vi ska göra och
om det blir kejsarsnitt.
