Familjen Bäcklin

Denna dag är kallad efter våran asgud Tor, och Tor vet vi alla att han hade en hammare,,,,, idag hade jag velat ha hans enorma hammare och banka in lite förstånd hos någon/några. Det är inte ofta jag är arg eller irriterad, men nu känner jag att det faktiskt får vara nog.

Lite allmänt folkvett:
1: man avbryter inte hela tiden när någon talar och börjar mala på om SITT!
2: tycker man en sak, behöver man kanske inte alltid vräka ur sig detta, med risk för att såra
3: världen existerar inte bara kring en person, vi är många som finns och har behov

Fy vad jag vräker ur mig, men det rann visst över idag och på något sätt måste jag få detta ur mig.

Men nu till något trevligare, julen börjar närma sig och på Kvantum såg jag att de börjat ta fram lite julgrejs, det har även kommit några stora härliga julgranar på plats lite här och där i stan. Jag längtar tills det är dags att gräva fram alla små tomtar och elljusstakar, men samtidigt börjar mitt stora bekymmer : vad ska stå vars, dagen innan trettondag jul då har alla sakerna funnit sin plats så att jag är nöjd, men då ska de ju ner igen.



På utredningen idag kom det några tårar åter i mina ögon, det är ett påfrestande arbete att sitta där och koncentrera sig och rannsaka både sig själv, familjen och Robin, hur livet sett ut från 1 års ålder och fram till nu... men varför tårarna kom var av den anledningen att Anne sa - Jag tror jag aldrig haft en mamma som känner sitt barn så väl.
Dessa ord sa hon efter att först ha frågat ut mig, utan Robins närvaro och sen vice versa, och svaren var identiska. När jag tänker efter har det ju bara varit jag och Robin i nästan sex hela år innan Hugo kom, Deras pappa har visserligen också funnits där, men inte på samma sätt. Jag vet och har alltid vetat att jag och Robin är liksom ett på något sätt, från de att han föddes har det varit många jobbiga tider psykiskt och vi har funnits där för varandra. Efter samtal med min mamma så kom åter de där tårarna, för Anne ställde också frågan om Robin tyckte om närhet som barn, och visst gjorde han det svarade jag, men mamma var av annan åsikt, efter ett tag insåg även jag att det faktiskt bara var i min famn han kunde och ville vara, det är bara mig han någon gång stryker ömt på armen, bara mig han har ögonkontakt med bara hos mig han är avslappnad.....
Åh älskade lilla Robin, i mammas armar är du alltid välkommen.

Imorgon är sista dagen och det känns skönt och då ska kriterierna för diagnosen sättas ihop, vi är ganska ense både jag, Anne & Benny, men än är inte alla bitarna på plats.

Dagens dissning: PMS  "Premenstruellt syndrom, PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp. Många kvinnor kan även ha uttalade besvär vid ägglossning. Bland de psykiska besvären kan noteras nedstämdhet, humörsvängningar, ångest och oro. " Wikipedia
Jajjemän, jag har alla dessa symptom och dubbelt av vissa, men å andra sidan så kommer den här Dr Jekyll and Mr Hyde sidan fram hos mig och jag börjar digga den.

Dagens hissning: den vita snön som lagt sig tillrätta så vackert på marken, åh vad ljust och trevligt det blir.