Familjen Bäcklin

En natt hade en man en dröm. Han drömde att
 han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter:
Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han
att många gånger under sin levnads vandring fanns
det bara ett par fotspår. Han märkte också att
detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du
aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig när jag behövde dig mest."

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under
tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Jag är inte alls religiös, kanske tror jag på något, men jag vet inte än vad i sådana fall. Men jag tycker ändå om denna vers, den ger mig en tankeställare och jag känner igen delar av mitt eget sätt och agerande i denna text. Däremot tror jag på vänskap. Jag skulle aldrig kunna svika eller överge en vän, jag är tacksam över de vänner jag har, dessa kan jag göra vad som helst för - för jag vet att de skulle göra detta för mig om jag var i en svår sits.

Ur Nalle Puhs lilla vänskapsbok:

Vänner är människor som skulle sakna dig

Akta så du inte blåser bort, lilla Nasse.

Man skulle sakna dig. Folk skulle säga:

Vart har lilla Nasse blåst månntro?

Och de skulle faktiskt vilja veta det.

Värdesätt vänskap

Det skulle vara riktigt roligt att få prata.

Och det var verkligen ingen vidare mening

med att uppleva intressanta saker

som översvämningar, om man inte fick vara två om dem