Familjen Bäcklin

        

Idag är dagen då min lillebror blir 30, nu kan han sluta räkna sig som ung.

Många grattis kramar från oss till dig, vi ses snart!



Liten har nu blivit stor
och än han faktsikt gror,
på bredden inte minst sagt,
man på kalorier får hålla vakt.
En familj han har lyckats skaffa sig
fast oddsen som barn ropade allt annat än hej.
En fru och två barn, man kan fråga hur?
Men en stackare som han måste väl också få ha tur.
Nu har han precis passerat 30,
och kanske börjar bli en aning "vetti".
Hur det nu än ligger till,
och vad jag än vill,
så är han faktiskt min egen bror
och min kärlek till honom är oändligt stor!

   

Nu åter till det normala, eller så normalt det bara kan bli!

Onsdag och jag är ledig, inget jobb idag och ingen skola,,, ropar yiipii. Men när jag ser mig omkring och upptäcker alla måsten kvävs det där yiipiiet till en högljudd suck. Vi har damm och kläder till förbannelse, vet ej om det bara är vi som invaderas av damm, i Bibeln står det om syrsor och annat, men vi fick dammet!
Alla barn är i skolan, kanske inte glada och nöjda, men dock i skolan. Våra morgonar ser allt annat än trevliga ut, ca 50% av befolkningen vägrar kliva upp och när Linda höjer rösten då blir det inte läge att ligga kvar, då måste man upp. Mitt tålamod brukar vara segt att få igång, men efter 25 minuterstjat,, då måste man bli en sån där riktigt ragata. Ska nästa gång låta bli, komma för sent till skolan kanske svider?

Robin har haft en tuff period, kanske biverkningar eller så är han i en svacka igen,,, vi får väl an se! Pga av missförstånd så kom ju vår ansökan om aspergerklass in försent, och vi har fått en ny chans där vi ska lämna in den efter sportlovet, svar får vi i maj. Men endast två platser finns till hösten, så konkurrensen är hård. TYVÄRR
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Ett dilemma, om någon i din närvaro är dödligt sjuk och har olidligt ont. Inget finns att göra, bara vänta på döden. Vad gör du då om frågan här ställs?
- Kan du hjälpa mig att dö, jag orkar inte längre.....snälla?

Kan själv fundera timmar över sådant och jag kommer inte på hur jag tror jag skulle göra,,, en del av mig säger nej, men en annan del som lider säger ja. Vad är rätt och fel. Tänker på detta just nu för att Dr House hade ett liknande dilemma igårdagens avsnitt.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Dagens dissning: folk som spekulerar och tycker om andras problem och liv,, mind your own buisness!

Dagens hissning: apelsin juice med fruktkött,,,läskande gott