Sköna söndag och vinst!

Vi fick oss en liten sovmorgon, barnen skötte sig själva tillsammans med tv:n hela morgon och klockan hann slå halv 10 innan vi klev upp. Vi åt en riktig brakfrukost för idag var det äntligen dags: Wibax innebandy, hemma mot Ibk Söder, och när man sitter där och hejjar måste man vara mätt i magen.

Vi var där i god tid och han se uppvärmningen, vilken gjorde mig svettig av bara tanken på motion, pust! Där springer de varv på varv och ska dessutom sen springa fram och tillbaka över spelplanen - hur orkar man det? Ska jag bli innebandy spelare ska jag satsa på målvakt, om jag bara får på mig dräkten kan jag sedan be Göran trycka fast mig i målet och sen kan jag stanna där resten av matchen, såvida man inte byter spelplanshalva i perioderna, då får de nog byta plats på målburarna också. Vilken bra ide´, jag behöver icke röra på mig och min kropp täcker upp målet väl att bollen inte går i.

Wibax spelade bra och var helt klart bättre, men oturen satt i när stolparna var ivägen för bollen 5ggr, klockrena målskott annars. Wibax vann i alla fall och det satt fint, tre matcher och tre vinster, härligt härligt! Peter Lantto var helt suverän i målet och jag tyckte grabbarna på plan spelade riktigt bra. Det nya matchprogrammet med presentationer gav mig också några skratt, ex Marmis 65kg frisyr, Wikström 74kg ben, Lantto 75kg vighet, Nisse lind 86kg mode, Sandlund 73kg hårgele`.
Vad skulle det ha stått i min presentation måntro??

Efter matchen åkte vi till Älvsbyn för att fira Elin som fyller 15 på tisdag, vi blev bjudna på middag och vi fick som vanligt väldigt god mat. På väg hem sen så var sikten dålig, regn, höstmörker och många mötande bilar gjorde bilfärden jobbig, men vi tog oss hem och nu ligger grabbarna i sina sängar.

Dagens dissning: fläsksenor som gör att man vill kräkas om man råkar tugga på en sån, tar därför inga risker och benar alltid mitt kött fritt från senor, ev fläsk, ben, hårda knutar osv. Ibalnd blir det inte mycket kvar, men det får dock stanna i magen.

Dagens hissning: treo, vad vore mitt liv utan treo, inget annat hjälper mot min huvudvärk som nästan alltid finns där. (Ska ta nya glasögon nu i oktober och jag hoppas att huvudvärken blir bättre. )

Jonas och Jens har åkt till sin mamma och vi saknar dem redan, det blir så tyst och tomt, men vi vet att veckorna går fort och snart är dom här igen. Göran jobbar eftermiddag i veckan så det är bara jag och mina två söner hemma, hade tänkt att vi ska ta det lugnt och försöka rå om varandra, jag vill inte vakna upp en dag och se dem stora och känna att jag inte haft tid för dem. Snart lär den tiden komma när de inte har tid för mig heller, så jag ska ta för mig så länge det går. image111image112Vad tiden går, jag är 33 och mina barn 5 och 11, det känns otroligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0