Vilken underbar dag, fredag för övrigt
Dessa underbara barn som jag får tillbringa dagarna med är helt fantastiska, jag lär mig så många nya saker hela tiden. Idag har jag tagit mig ann kunskapen "hur man inte brister ut i skratt" när någon så fint berättar om - att grisungarnas pappa heter Gallileo! eller det blev nog fel!
ett instrument som börjar på k , är svart och som man stoppar i munnen, kan heta kanibal, fast med en viss tveksamhet. När jag berättade att får/lamm är hopplösa på att äta allt som finns, till och med plastpåsar och att de då blir sjuka, det tyckte en elev var bra för miljön,,,, så sant så,,, men inte för fåret.
Jag har också insett att hur jag än planerar lektionen, så räcker tiden inte till. Lyckan över att se någon stolt visa upp sitt verk, någon som kanske inte alltid har så mycket lust att skapa, men då inte bara bilder utan också texter och annat. Eleverna har även idag uppskattat min ålder och i deras ögon är jag 19, kanske 20, men definitivt bara ca ett år äldre än en elevs storebror. Det är bara att stolt tacka.
Detta med praktik ger mig tillfället att se skolan med ett annat intryck än då vi själva har lektion, på en arbetsplats får jag chansen att på ett annat sätt se och iaktta eleverna, min handledare Erica, men också andra lärare/pedagoger. Jag tar nog åt mig mycket av deras erfarenheter och kunskap, jag ser också på ett annat sätt än hur de själva reflekterar över sitt beteende och hur de agerar i olika situationer och som praktikant ser man just det där hur eleverna ser upp till sin fröken. Om ni bara visste vilka suveräna pedagoger det finns, riktiga förebilder.
När dagen på skolan var över åkte jag hem och somnade, sov ändå tills Göran väckte mig och det var dags att åka in till stan för att helghandla. Något jag tycker är rent ut sagt skittråkigt. Väl hemma igen så lagade vi middag, lövbiff med mögelost och potatis, det smakade bra och jag fick även vitt vin serverat.
Nu ska jag avrunda, för ikväll ska det ses på tv..
Dagens dissning: idag får det bli alla måsten man känner av, ex jag måste städa, måste gå ner i vikt, jag måste tvätta, bla bla bla. Varför kan man inte bara ta det som det kommer, utan att känna av att det är ett måste, för bara det gör det ännu jobbigare.
Dagens hissning: vill jag ge till alla mina nära & kära, vänner & kollegor, jag är tacksam för att ni finns där för mig
ett instrument som börjar på k , är svart och som man stoppar i munnen, kan heta kanibal, fast med en viss tveksamhet. När jag berättade att får/lamm är hopplösa på att äta allt som finns, till och med plastpåsar och att de då blir sjuka, det tyckte en elev var bra för miljön,,,, så sant så,,, men inte för fåret.
Jag har också insett att hur jag än planerar lektionen, så räcker tiden inte till. Lyckan över att se någon stolt visa upp sitt verk, någon som kanske inte alltid har så mycket lust att skapa, men då inte bara bilder utan också texter och annat. Eleverna har även idag uppskattat min ålder och i deras ögon är jag 19, kanske 20, men definitivt bara ca ett år äldre än en elevs storebror. Det är bara att stolt tacka.
Detta med praktik ger mig tillfället att se skolan med ett annat intryck än då vi själva har lektion, på en arbetsplats får jag chansen att på ett annat sätt se och iaktta eleverna, min handledare Erica, men också andra lärare/pedagoger. Jag tar nog åt mig mycket av deras erfarenheter och kunskap, jag ser också på ett annat sätt än hur de själva reflekterar över sitt beteende och hur de agerar i olika situationer och som praktikant ser man just det där hur eleverna ser upp till sin fröken. Om ni bara visste vilka suveräna pedagoger det finns, riktiga förebilder.
När dagen på skolan var över åkte jag hem och somnade, sov ändå tills Göran väckte mig och det var dags att åka in till stan för att helghandla. Något jag tycker är rent ut sagt skittråkigt. Väl hemma igen så lagade vi middag, lövbiff med mögelost och potatis, det smakade bra och jag fick även vitt vin serverat.
Nu ska jag avrunda, för ikväll ska det ses på tv..
Dagens dissning: idag får det bli alla måsten man känner av, ex jag måste städa, måste gå ner i vikt, jag måste tvätta, bla bla bla. Varför kan man inte bara ta det som det kommer, utan att känna av att det är ett måste, för bara det gör det ännu jobbigare.
Dagens hissning: vill jag ge till alla mina nära & kära, vänner & kollegor, jag är tacksam för att ni finns där för mig
Kommentarer
Trackback
