En aha upplevelsens dag!
Kom hem och la mig, trött och något färdig i knoppen, somnade och sov gott tills min familj kom hem efter en tur i potatis landet. Vi gjorde oss iordning för en tur till Norrmalmia där Jens lag hade match, men det där med att göra sig iordning,,,hmm,, ska man skratta eller gråta, jag har ju inget fint att ta på mig.
Har fram tills idag tyckt att modet har passat mig bra, detta med tunikor som inte smiter åt kring magen, den känns lös och ledig att ha på sig och för en gångs skull kan man andas och tycka att man har något som både är fint och bekvämt.... men den lyckan vara inte alls länge, råkade se mig i helbilds profil i spegeln, och fy hur det såg ut. Jag såg ju ännu större ut, allt bara hängde och där tyget tar vid kroppen syns mina konturer ännu tydligare. Om man tänker sig en pressening över en jätte lik bröllopstårta, där plasten faller efter hur tårtan är tillverkad, det går i etage och blir bredare och bredare ju längre ner man kommer, tills tårtfatet smalnar av det hela, vilket jag accosierar till mina egna fötter. Kan ingen uppfinna något praktiskt att ta på sig för en sån som jag, bara tills jag kommit på att jag ska hålla igen med godsaker å chips.
På innebandyn gjorde jag nästa stora upptäckt, jag har fått till en klappning som hörs jätte tydligt, jag blir som mallig när jag hör så högt det låter, då fattar wibax att det finns de som hejjar från läktaren (bara jag klappar när jag ska klappa, det har ju hänt att jag råkat klappa vid fel tillfälle, ex när motståndar laget gjort mål. Göran skäms när jag är den enda som kappar när motståndar laget gör entre, men det är för att jag tycker synd om de, på borta plan och ingen egen hejja klack.
Har ägnat mig åt mina kära studier sen jag kom hem och nu ska jag snart åka på jobbet, sista natten för denna helg. känns skönt.
Kram// linda
Har fram tills idag tyckt att modet har passat mig bra, detta med tunikor som inte smiter åt kring magen, den känns lös och ledig att ha på sig och för en gångs skull kan man andas och tycka att man har något som både är fint och bekvämt.... men den lyckan vara inte alls länge, råkade se mig i helbilds profil i spegeln, och fy hur det såg ut. Jag såg ju ännu större ut, allt bara hängde och där tyget tar vid kroppen syns mina konturer ännu tydligare. Om man tänker sig en pressening över en jätte lik bröllopstårta, där plasten faller efter hur tårtan är tillverkad, det går i etage och blir bredare och bredare ju längre ner man kommer, tills tårtfatet smalnar av det hela, vilket jag accosierar till mina egna fötter. Kan ingen uppfinna något praktiskt att ta på sig för en sån som jag, bara tills jag kommit på att jag ska hålla igen med godsaker å chips.
På innebandyn gjorde jag nästa stora upptäckt, jag har fått till en klappning som hörs jätte tydligt, jag blir som mallig när jag hör så högt det låter, då fattar wibax att det finns de som hejjar från läktaren (bara jag klappar när jag ska klappa, det har ju hänt att jag råkat klappa vid fel tillfälle, ex när motståndar laget gjort mål. Göran skäms när jag är den enda som kappar när motståndar laget gör entre, men det är för att jag tycker synd om de, på borta plan och ingen egen hejja klack.
Har ägnat mig åt mina kära studier sen jag kom hem och nu ska jag snart åka på jobbet, sista natten för denna helg. känns skönt.
Kram// linda
Kommentarer
Trackback
