Familjen Bäcklin

Nu vill jag ta upp ett för mig viktigt ämne, jag har gått och skaffat mig en hel skock med barn, mina barn.... Nja, kanske inte på riktigt, men när man sitter där på läktaren och ser spelarna,, då associerar jag till mig själv som mamma och mina barn, den där stoltheten man känner - det där är minsann mitt barn - titta vad bra mitt barn är - jag är faktiskt mamma till ....
Jag känner med alla stolta föräldrar som sitter där och ser sina barn spela, men det jobbiga blir när man rent blir gråtfärdig av all stolthet, och ändå är det inte just mina egna som springer där med klubban i högsta hugg. Förlusten mot Öjebyn idag kändes både surt och onödigt, alla vet ju vilket lag som är BÄST. Men idag var Öjebyn bättre, fast jag måste ändå få säga att dom hade några rötäggs mål,,, samt hade nog domarna ett gott öga till dem. men som domare ser man inte allt som händer,,,
Jag fick i lämna norrmalm efter matchen för Robin vart riktigt arg, det andra stor utbrottet i helgen, väl hemma så ville han vara ifred med stängd dörr, något som jag måste acceptera. Han sitter nu och bygger med sin modellera och lyssnar på musik, något som han på senare tid har börjat intressera sig för, men artist valet är noga Måns Zelmerlöv ska det vara.
Hugo han tjorvar på, han kom just in med två morötter som han låtsats växte upp i vårat morotsland( där inte en enda morot kom upp), men det går ju att göra som Hugo, man köper morötter och sticker ned dem i jorden och bara låtsas. Göran & Jens är kvar på Norrmalmia och där blir de tills sista finalen är spelad. Jonas har åkt till Ingela för idag är det hans bytar dag.
Själv ska jag läsa om bedömning av elever och hur man bedömer,,,,,, ett väldigt svår situation för en pedagog....

Hälsar till er alla
// Linda