Tankar från en mamma
Nu har jag vart mamma i ca 11 1/2 år och jag känner fortfarande att jag har ett behov av att tala om förlossning, BB tid, avd 24, tv4, första tiden med en liten baby osv. I lördags var ett ypperligt tillfälle att tala baby & BB eftersom min kusin Sarah är höggravid och bebisen anlända nu i februari. Jag märkte att vi alla mindes mycket väl våra förlossningar och alla lyssnade intresserat på var och ens historia. Emelie fick också lov att lyssna fast hon inte än planerat att bli mamma, men jag är säker på att hon den dagen där på BB kommer att minnas alla våra kloka ord och råd;) eller hur?
Att bli mamma är det absolut största som hänt i mitt liv, en förändring från att bara ha behövt tänka på sig själv och nu måste man ta hänsyn till en annan liten individ som inte alls vill samma som mamma vill. Men man anpassar sig snabbt, om inte redan från första sekund vill jag minnas. När man ligger där på sjukhus sängen och får sitt lilla barn i famnen, man granskar försiktigt varje detalj, precis som att man är rädd att det ska göra ont för barnet vid för hård andning. De små fingrarna med de pytte små naglarna, alltså, man inser vilket enormt proffs jobb man gjort - ett konstverk av högsta grad.
Första blöjbytet är också en finurlig grej. man är van att själv ta på sig kläder och de fastnar dirket på kroppen, finns alltid lite hull som gör att allt stannar där det ska. Men på en liten baby finns det inte alltid något rejält att ta i och att få fast blöjan på en minimal människa är ett arbete som kräver stor precisionsförmåga och största möjliga tystnad. Jag minns att det var spännande att lyfta upp honom för att se om blöjan stannade kvar på plats, eller om den rann av!
Kläderna, en härlighet bara det i sig! Miniatyrer något större än vad jag var van vid, syftar då på mina barbisar, men ändå så små. Sockarna såg ut som små värmare för lillfingret, byxorna, bodysarna allt är så himla litet och välgjort. Jag minns att det var extra roligt att handla kläder och sen få ta på honom, ungefär som jag gjorde med barbisarna, kanske något opraktiska kläder ibland, men bara det var fint så. Nu idag vill de själva välja och vissa dagar är det himla noga.
Mitt första år som mamma var helt underbart. Det var vid ca 1 års ålder som problem uppstod med mat och sjukdom, att vara mamma var då fortfarande lika underbart men det kom att bli en tuff och prövande tid. Nu idag när man tänker tillbaka förstår jag inte hur jag orkade, hur jag kämpade och framför allt vad tacksam jag är för att jag aldrig gav upp. Nu är vi i en helt annan fas av livet och vi kämpar dagligen, visst är det jobbigt, men minsta lilla framsteg gör att man orkar gå vidare och man tackar varje unik dag man får uppleva med barnen.
Tack mina gullungar för att ni är ni,,, älskar er oooliiidligt mycket!
Att bli mamma är det absolut största som hänt i mitt liv, en förändring från att bara ha behövt tänka på sig själv och nu måste man ta hänsyn till en annan liten individ som inte alls vill samma som mamma vill. Men man anpassar sig snabbt, om inte redan från första sekund vill jag minnas. När man ligger där på sjukhus sängen och får sitt lilla barn i famnen, man granskar försiktigt varje detalj, precis som att man är rädd att det ska göra ont för barnet vid för hård andning. De små fingrarna med de pytte små naglarna, alltså, man inser vilket enormt proffs jobb man gjort - ett konstverk av högsta grad.
Första blöjbytet är också en finurlig grej. man är van att själv ta på sig kläder och de fastnar dirket på kroppen, finns alltid lite hull som gör att allt stannar där det ska. Men på en liten baby finns det inte alltid något rejält att ta i och att få fast blöjan på en minimal människa är ett arbete som kräver stor precisionsförmåga och största möjliga tystnad. Jag minns att det var spännande att lyfta upp honom för att se om blöjan stannade kvar på plats, eller om den rann av!
Kläderna, en härlighet bara det i sig! Miniatyrer något större än vad jag var van vid, syftar då på mina barbisar, men ändå så små. Sockarna såg ut som små värmare för lillfingret, byxorna, bodysarna allt är så himla litet och välgjort. Jag minns att det var extra roligt att handla kläder och sen få ta på honom, ungefär som jag gjorde med barbisarna, kanske något opraktiska kläder ibland, men bara det var fint så. Nu idag vill de själva välja och vissa dagar är det himla noga.
Mitt första år som mamma var helt underbart. Det var vid ca 1 års ålder som problem uppstod med mat och sjukdom, att vara mamma var då fortfarande lika underbart men det kom att bli en tuff och prövande tid. Nu idag när man tänker tillbaka förstår jag inte hur jag orkade, hur jag kämpade och framför allt vad tacksam jag är för att jag aldrig gav upp. Nu är vi i en helt annan fas av livet och vi kämpar dagligen, visst är det jobbigt, men minsta lilla framsteg gör att man orkar gå vidare och man tackar varje unik dag man får uppleva med barnen.
Tack mina gullungar för att ni är ni,,, älskar er oooliiidligt mycket!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Hej! Hittade din blogg av en slump och upptäcker att vi visst har en del gemensamt! Vi har en pojke på 10 år med asperger, och efter att ha läst dina inlägg så förstår jag att vi tydligen utreddes samma vecka. Om du vill får du gärna lägga ut din mailadress,så kanske vi kan utbyta lite mer tankar. Vore roligt att prata med en mamma i samma situation!/Johanna
Postat av: mig själv!
åh vad trevligt, precis något sådant som jag söker,,, andra mammor i min situation,,
min mail är
[email protected]
Trackback
