Torsdag 10 januari

Vad vore livet utan barn?
Längre sovmorgonar
Mindre matlagning
Inget skrik och gräl
Mindre skjuss
Mer egen tid
Egen fritid
Mer pengar över

Men jag skulle ändå inte vilja vara utan dessa små betydelsefulla varelser, hela mitt hjärta är fyllt av stolthet och kärlek till dessa liv. Undra just hur barn de ser på sina föräldrar?
Orättvisa
Dumma
Skrikiga
Tjatiga
Pinsamma
Trötta
Hopplösa...

...individer som bara klagar över allt hela tiden. Är det så jag vill vara? Vill jag vara en gnällig mamma?

Nä, jag vill vara en mamma som finns där oavsett vad som än händer, jag vill kunna förstå, hjälpa, stötta och framför allt vill jag att mina barn ska lita på mig, de ska känna att jag alltid finns för dem, här och nu!
Idag har jag suttit med Robins lärare & specialpedagog och för första gången känner jag mig hörd, jag märker att de har lyssnat på mig och att de finns där för honom. Jag fick tårar i ögonen när de berättade vilka framsteg han gör hela tiden - och att få höra detta som mamma, det är överväldigande känsligt. I mitt hjäta vet jag att Robin är duktig och han lär sig hela tiden något nytt, och nu har även de på skolan börjat märka det. Att leva med asperger är nog något vi får klura med i några år till, men jag är säker på att han en dag kommer att fixa allt själv. 




 robin 5 år

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0