Vad är mitt och vad är ditt?
Sitter här i min ensamhet och funderar över privatlivet som ämne, är jag för privat i min blogg? Tänker högt: Vad som är privatliv för mig kanske inte är det för dig. Privatliv för mig är sådant som jag inte vill att andra ska delta i, sådant som inte är till för andras öron helt enkelt. Men är man för privat om man beskriver hur dagen har vart, tankar som ploppat upp, saker som hänt, som skall hända, upplevelser, högtidsstunder. Varför jag valt att behandla detta är för att det säkerligen förekommer de som anser att jag skriver för privat bland annat om min sons asperger.
Anledningen att jag berättar om hur vårt liv ser ut här hemma och omkring honom beror på att jag vill dela med mig av mina erfarenheter till andra människor som kanske lever i samma situation eller till de som inte vill acceptera diagnosen aspeger. Om jag skämdes över min sons diagnos hade jag säkerligen valt att inte berätta om detta här och nu. Men nu är fallet inte så, jag är glad och nöjd över att vi äntligen fått veta hur det ligger till och att vi i hans närhet kan lära oss mer om detta och hjälpa honom. Det är ju inte Robin som gör felen här i världen, det är ju vi runtomkring honom som inte förstår bättre. Med kunskap och förståelse tror jag att alla här på jorden vore mer "normala", för vem är det egentligen som säger att jag är normal bara för att jag inte har någon diagnos. Jag skulle vilja att man blundar och tänker nog, är någon mindre värd bara för att han /hon inte är som jag, tycker samma lika och uppför mig på samma sätt?
När jag blundar och tänker så ser jag hur knasigt det skulle vara om alla såg ut som Jennifer Anistion, alla hade samma tankar och åsikter som Fredrik Reinfeldt, om alla hade humor som Benny Hill osv. Alla skulle bo i röda hus med vita dörrar och köra volvo. Men hur skulle det då gå, vad skulle människorna då ha för sig,,,, inget udda som sticker ut som man kan skvallra om, ingen annans olycka man kan gotta sig i, alla skulle vara stöpta i samma mall,,,,, finns det då någon som är normal?
Det jag delar med mig i min blogg är det jag anser kan vara intressant, nyttigt, roligt, stimulerande för andra att läsa. Jag ser statistiken över de som besöker sidan och det verkar som att många väljer att kika in här, vilket jag tycker är härligt.
Anledningen att jag berättar om hur vårt liv ser ut här hemma och omkring honom beror på att jag vill dela med mig av mina erfarenheter till andra människor som kanske lever i samma situation eller till de som inte vill acceptera diagnosen aspeger. Om jag skämdes över min sons diagnos hade jag säkerligen valt att inte berätta om detta här och nu. Men nu är fallet inte så, jag är glad och nöjd över att vi äntligen fått veta hur det ligger till och att vi i hans närhet kan lära oss mer om detta och hjälpa honom. Det är ju inte Robin som gör felen här i världen, det är ju vi runtomkring honom som inte förstår bättre. Med kunskap och förståelse tror jag att alla här på jorden vore mer "normala", för vem är det egentligen som säger att jag är normal bara för att jag inte har någon diagnos. Jag skulle vilja att man blundar och tänker nog, är någon mindre värd bara för att han /hon inte är som jag, tycker samma lika och uppför mig på samma sätt?
När jag blundar och tänker så ser jag hur knasigt det skulle vara om alla såg ut som Jennifer Anistion, alla hade samma tankar och åsikter som Fredrik Reinfeldt, om alla hade humor som Benny Hill osv. Alla skulle bo i röda hus med vita dörrar och köra volvo. Men hur skulle det då gå, vad skulle människorna då ha för sig,,,, inget udda som sticker ut som man kan skvallra om, ingen annans olycka man kan gotta sig i, alla skulle vara stöpta i samma mall,,,,, finns det då någon som är normal?
Det jag delar med mig i min blogg är det jag anser kan vara intressant, nyttigt, roligt, stimulerande för andra att läsa. Jag ser statistiken över de som besöker sidan och det verkar som att många väljer att kika in här, vilket jag tycker är härligt.
Kommentarer
Postat av: Carro
Hej Linda, jag tycker som du att det är helt ok att berätta om hur man har det i familjen. Det är ju du som avgör vad du tycker är för privat för andra att ta del av... Det är nog bra att andra vet vad Asperger handlar om, så kanske förståelsen ökar. (Det har vi ju pratat om förut.) Om någon sen anser att du är för privat kan de ju låta bli att läsa... Fortsätt vara som du är och skriva det du vill! /Carro
Postat av: jenny
håller med carro helt och hållet
Trackback
