Måndag
Vaknade av att regn slog mot rutan, ett härligt smattrande, jag är väl egentligen ingen regnälskare, men det kändes skönt med ett avbrott från solen. Har idag samlat tankar, städat lite, lagat mat och umgåtts med familj och Sanna. Jonas och Jens har också anländit och nu är vi tack å lov hel familj igen. Vikarieträff på hjortronet, många nya ansikten som ska börja, känner mig lite bakom, ska ju jobba natt och umgås inte så mycket just därför med vikarierna på dag/kvällstid, lite synd, men å andra sidan trivs jag med att bara vara själv också. Mitt schema inför sommaren är i världsklass bra, jag är ledig lite då och då under Görans semester och då kan vi passa på att göra något ihop bara han och jag, men även vi som hel familj.
Tankar som ploppar upp:
Känns det jobbigt för folk i vår närvaro att tala om vad som hänt? Undviker en del oss medvetet, just därför? Är man rädd för att säga något galet eller är man rädd för sina egna känslor?
Vem har skrivit lagen som säger att mamman har mer att säga till än pappan när det gäller gemensamma barn?
Är det tänkt att man ska laga sex olika måltider så att maten ska passa alla? Tacksam för råd hur andra stora familjer gör...
Finns det någon bot mot dammbildning? Kanske något man borde söka patent på??
Kommentarer
Trackback
