Tryggare kan ingen vara....
De två ljusen till höger har Hugo tänt i sjukhuskyrkan.
Nu ligger vårt lilla barn i sin kista, flera ljus står tända,
många tårar är fällda och vi ska alltid ha ditt minne kvar i våra hjärtan.
En helt otroligt jobbig dag, men också den dagen som vi på sätt och vis har längtat efter, nu är det liksom över, hans minne finns kvar och vi kommer att få en egen plats att besöka och tända ljus på. Johan & Helena har funnits vid vår sida hela vägen, de deltog på minnesstunden och följde oss sedan till krematoriet.
Edwin hade krympt till halva sin storlek och jag valde att inte se något av honom, ville minnas honom som den han var efter han var född. Tommy på bårhuset hade lindat hans lilla hand utanför bandagen precis så som Göran hade önskat. När det blev min tur att se hade Göran svept in honom i snuttefilten och allt jag kunde se var ett mini paket som bara fyllde kistan till dryga hälften.
Vi sjöng Tryggare kan ingen vara, psalm 248, vi tyckte att den passade så bra, sen hade Gerd en vacker och passande bön och som avslut bad vi alla "Gud som haver".
Vi är tacksamma för Gerds & Tommys insatser och att ni gjorde allt så som vi önskade trots att allt inte ingår i ert arbete.
På kistans lock lade vi två vita rosbuketter som farbror å faster hade med.
En begravning och minnesstund kan aldrig vara vacker och trevlig(obs mina åsikter), men en begravning kan vara fridfull och stämningsfull. Jag hade aldrig vågat hoppas på att det skulle kännas så behagligt efteråt, nu är det gjort och hela mitt inre känns betydligt lättare.
Hugo som önskade få tända ljus har köpt en alldeles egen ljusstake, där han kan tända ljus för Edwin när han så vill, och till jul ska han ha röda ljus, det har han bestämt.
Våra barn har själva valt om de ville rita, skriva något som skulle läggas i kistan, vi ville att de själva skulle få avgöra så att det kom från hjärtat och i måndagskväll fick vi denna fina familjeteckning till samlingen.
Den föreställer hela familjen Bergman/Bäcklin
ritat av Jonas
Nu ligger vårt lilla barn i sin kista, flera ljus står tända,
många tårar är fällda och vi ska alltid ha ditt minne kvar i våra hjärtan.
En helt otroligt jobbig dag, men också den dagen som vi på sätt och vis har längtat efter, nu är det liksom över, hans minne finns kvar och vi kommer att få en egen plats att besöka och tända ljus på. Johan & Helena har funnits vid vår sida hela vägen, de deltog på minnesstunden och följde oss sedan till krematoriet.
Edwin hade krympt till halva sin storlek och jag valde att inte se något av honom, ville minnas honom som den han var efter han var född. Tommy på bårhuset hade lindat hans lilla hand utanför bandagen precis så som Göran hade önskat. När det blev min tur att se hade Göran svept in honom i snuttefilten och allt jag kunde se var ett mini paket som bara fyllde kistan till dryga hälften.
Vi sjöng Tryggare kan ingen vara, psalm 248, vi tyckte att den passade så bra, sen hade Gerd en vacker och passande bön och som avslut bad vi alla "Gud som haver".
Vi är tacksamma för Gerds & Tommys insatser och att ni gjorde allt så som vi önskade trots att allt inte ingår i ert arbete.
På kistans lock lade vi två vita rosbuketter som farbror å faster hade med.
En begravning och minnesstund kan aldrig vara vacker och trevlig(obs mina åsikter), men en begravning kan vara fridfull och stämningsfull. Jag hade aldrig vågat hoppas på att det skulle kännas så behagligt efteråt, nu är det gjort och hela mitt inre känns betydligt lättare.
Hugo som önskade få tända ljus har köpt en alldeles egen ljusstake, där han kan tända ljus för Edwin när han så vill, och till jul ska han ha röda ljus, det har han bestämt.
Våra barn har själva valt om de ville rita, skriva något som skulle läggas i kistan, vi ville att de själva skulle få avgöra så att det kom från hjärtat och i måndagskväll fick vi denna fina familjeteckning till samlingen.
Den föreställer hela familjen Bergman/Bäcklin
ritat av Jonas
Kommentarer
Trackback
