Rakubränning!
Vi hade en trevlig dag ute i skogen vid universitetet, matsäck, varm choklad och bulla stod på matschemat. Våran lärare Lena är en helt suverän pedagog, hon guidade oss "vildingar" rakt igenom hela dagen utan en enda brännskada, imponerande!
Raku (樂) eller Rakuyaki (樂焼き) är en keramisk tillverkningsmetod, som har sitt ursprung i Japan. Dit kom enligt traditionen den förste raku-mästaren Chojirō (長次郎) från Korea på 1500-talet för att tillverka sparsmakade teskålar åt te-mästaren Sen no Rikyū.
Modern raku går typiskt till på så sätt att de i förväg brända keramiska alstren doppas i glasyr och ställs in i en ugn, som värms upp till omkring 900 - 1 000 grader Celsius. Alstren tas ut ur ugnen, medan de fortfarande är rödglödande. Ursprungligen lät man bara alstren svalna, varefter de användes vid de teceremonier, som var förbundna med raku-tekniken.
Källa: Wikipedia
Här kommer några foton från gårdage, alla saker är inte gjorda av mig, men de flesta är det:
Rakutekniken nådde först Europa under mitten av 1900-talet. Inte minst genom den brittiske keramikern Bernard Leach, som studerat keramik i Japan. Sedan rakutekniken vunnit terräng i Europa, och USA har den emellertid utvecklats. Stora svarta krackeleringar, gälla färger, och ett metallaktigt skimmer räknas i dag som rakuns karaktäristika. Detta utseende kommer från den sk. reduktionen, som består i att man sedan alstren tagits ut ur ugnen lägger dem i sågspån, tidningspapper, hö, halm, eller liknande material, vilket fattar eld av värmen. När elden kommit igång, och man uppnått tillräcklig rökutveckling stänger man in föremålet i en tunna försedd med lock eller liknande, vilket reducerar föremålets syretillförsel,(därav ordet reduktion) medan föremålet fortfarande är varmt, och glasyren (trög-)flytande. Reduktionen hindrar metallerna från att oxidera, därmed bildas ett annat färgspektra. Reducerad koppar blir exempelvis rödaktig, medan den i oxiderat tillstånd blir grön. Kraftig reduktion får alstren att metallisera. Själva leran blir grå till svart vid reduktion. Därför blir krackeleringar i glasyren svarta, medan den lera som täckts av glasyren förblir vit, under en transparent ("genomskinlig") glasyr (om leran är vit från början) Således kan man få exempelvis turkosa, vita eller gula alster, med vackra krackelyrmönster på, eller metalliserande krukor som exploderar i regnbågens alla färger bla.
Källa: Wikipedia
