Familjen Bäcklin

Nu är Svea en vecka och två dagar gammal, hon väger 3730g alltså nästan tillbaka till sin startvikt. Igår var vi på det första BVC mötet och det gick bra, Svea visade att hon kan låta högt när hungern kommer. Efter BVC åkte vill till Älvsbyn för att hämta hem lammköttet vi fått(ett jätte tack till Svenne) och vi var lagom hemma till två när Vickan, barnen och faster Anita kom. Jag har ju inte sett Algot på ett tag och han har ju vart bebis och är det än, men igår blev han såååå stor, men go och glad som alltid, han har även börjat gå fast det är för tidigt(tycker jag).  Även faster Helena kikade förbi och gullade med Svea.



Elsa med Svea i famnen, två super söta tjejer!


av mina kusiner Vickan, Therese och Cissi med familjer fick vi en ram
där vi månad för månad kan sätta in foton på Svea.


och av Anita & Lorentz fick Svea en Labanklänning(till mammas stora förtjusning)
samt två olika par strumpbyxor.

tack till er alla//

det badades också, men inte till Sveas stora förtjusning


Natten som var hade pappa G jour, jag somnade redan vid halv tio, Svea passade på att gorma fram till ett då även hennes far fick gå och lägga sig,,, men sen har damen sovit gott fram till kl var halv åtta. Idag har vi handlat och investerat i något både snyggt och smart, ett "flasktorkställ"

Vilken underbar dag, solen sken och Svea njöt i sin barnvagn. Vi tog oss ut på en lagom lång promenad, jag känner mig så lycklig över att kunna röra på mig igen, visst sliter det i såret, men tar man det i lagomt tempo så går det jätte bra att gå. Hugo följde också med och han hittade div pinnar och grenar som han ansåg var stora fynd, de finns numera i hans rum. Vi gick förbi Hasse som bjöd på fika, Maggan är hos Hanna i London så henne får vi träffa först nästa helg.

Just ja, vi har glömt att tacka Hanna med familj, eller rättare sagt Robin tackar för alla golfbollar, de kommer väl till användning under nästa golfsäsong.

Vi hade väntat oss en massa besök under helgen, men ingen vågar sig hit.... Svea med föräldrar hälsar alla som vill och är friska VÄLKOMNA HIT!

Igår lördag hade vi mormor & Elin här på besök, och på kvällen var morbror med familj här. De hade med sig jätte söta Hello kitty kläder som Hilda valt ut( du som följer min blogg minns kanske när jag skrev och berättade att Hilda tyckte barnet skulle heta Hello Kitty om det blev en flicka, blev nog inte förvånad nu över hennes val av kläder).

Ikväll har Jens & Jonas kommit, så nu är familjen hel// Härligt=)


Svea vill ha mat, helst för en kvart sedan!


- hmmm!! ska detta fotande aldrig ta slut?


lilla hjärtat vårat <3


här spanar Svea in moster Elin - tror hon gillar vad hon ser.


mormor njuter av barnbarnet.


Kusin Hilda, morbror och Svea.


på promenad


Hugo med två av sina "fynd"

Vi börjar med lördag den 3e oktober

en helt vanlig lördag, vi gjorde ärdenden, åt tacos, myste i soffan och såg körslaget,,, efter att ha kommit fram till att vi håller på att bli "panshisar" så plågade vi oss vakna och började se en film,, men strax före elva så halvsov vi båda och jag reste mig för att gå och borsta tänder:
då gick vattnet, det formligen forsade ut ca en meter från våran tygsoffa, tack gode gud för att det kom där och inte i soffan. Jag tog mig på toan och satt där jag satt medan Göran sökte numret till S-byn, han förberedde även Jens & Jonas, packade och jag tyckte mig se en liten "inre stress" hos den blivande fadern,,, det var ju trots allt nästan 15 år sedan sist han var med om en förlossning.

jag talade med de i S-byn son tyckte att vi skulle komma omg fast jag inga värkar hade, sagt och gjort, med sommardäck styrde vi mot Luleå, det regnade och var ca 2-5 minus ute så det var halt. Väl framme fick vi en dansk barnmorska, hon kopplade oss till ett CTG, klämde och kände och efter någon timme sa hon att vi skulle ta in på patienthotellet för inga beslut skulle göras under natten ang kejsarsnitt. Patienthotellt, eller rättare sagt vårt rum var litet och "svårsovet" i, tankarna snurrade och sängarna påminde mer om två brödskivor än om sängar, det var kvavt och pirrigt.


kl 9 följande morgon satt vi på plats igen uppe på förlosningen, jag minns att jag kände mig arg och besviken, trodde att vi skulle bli hemskickade, inga värkar hade kommit igång på allvar och tidigare hade de sagt att om vattnet går kan man vara hemma upp till 73 timmar, och vi visste ju att vi hade ett kejsarsnitt inplanerat på tisdag den 6e. Men vi hade fel, de hade redan bestämt att det någon gång under dagen skulle bli ett kejsarsnitt, men först skulle CTG kollas och jag skulle undersökas. Barnmorskan hittade inget hjärtljud när hon skulle koppla CTG och hämtade en doppler, fann inga hjärtljud då heller utan tillkallade en läkare som kom med ultraljud, hon fann inga livstecken fast hon hade ultraljud

då kom chocken, skulle i mista ett barn till!
Tårarna sprutade på mig och Göran kom tog min hand och jag kände hur rädd han också var. De kallade på en överläkare som snabbt kom på plats,,,,, hon vevade runt på magen med ultraljudet och fann tillslut Sveas hjärta precis under min bröstkorg uppe till vänster..
- vi pustade ut!

Svea låg med hennes stjärt uppe till höger, ryggraden upp under min bröstkorg och huvudet snett under mitt vänstra bröst... så kan man inte föda!
Läkaren fick två ambulansfall och skulle komma tillbaka så snart hon kunde för att göra en sista koll innan snittet. Vi fick stanna kvar med CTG inkopplat i rummet. När läkaren kom tillbaka klämde och kände hon på magen, och upptäckte att Svea vänt sig i "utgångsläge" medan hon vart på språng, och de visade sig att även livmoderhalsen hade öppnat sig.
happ, nu tänkte man om,,, skulle man starta igång förlossningen eller göra snitt??
vi fick själva bestämma, och bestämde oss för snitt.

Det absolut värsta med att bli snittad upplevde jag var katetern,, annars har jag aldrig mått så bra, bedövningen tog perfekt, det enda som kändes jobbigt var att jag hade rethosta. personalen var gudomligt trevliga, både med mig & Göran. Göran satt med mig bakom det gröna skynket, vi höll varandras händer. Jag kände ingen värk någonstans i kroppen och minns inte när jag senast mått så bra, det kändes att någon arbetade i min kropp, men inget mer.
Så hörde vi ett skrik, och ut kom hon, vit av fosterfett. jag hann se en liten skymt av henne innan barnmorskan Ewa och Göran gick för att "kolla" henne i ett annat rum. Själv fick jag ligga kvar medan de sydde och klamrade ihop mig.

På uppvaket hade jag frossa och klåda, klådan är visst en biverkning endel får av morfinet, jag rafsade och klöste hej vilt på både hals, armar, bröst och där jag kom åt tills en sköterska såg mig och frågade hur det stod till. jag fick tavegyl(tror jag det hette) i två omg,,, men måste säga att det inte hjälpte så värst bra.

På BB fick jag äntligen träffa make och dotter igen och det var en känsla jag aldrig kommer att glömma,,,, där var vi nu alla tre efter all denna längtan och väntan full av oro med också glädje, vi hade lyckats!


Svea som hon kom att heta medan pappa och hon bafann sig i undersökningsrummet,,,
föddes alltså kl 12: 16   vägde 3775g och var 49,5 cm lång
HON VAR/ÄR HELT PERFEKT.

Vi ägnade resten av dagen till att bara njuta och skåda vårt lilla mästerverk.

Kort resume av resterande tid på BB

Måndag, korttagning för webbisar, Göran shoppade kläder strl 50, jag hade hosta och mådde förutom det rätt bra, en första läkarundersökning och de kom fram till att hon behövde sollampa/ dvs gulsot. Natten gick jätte bra fast hon låg på denna solbädd.

Tisdag, vi hade hoppats på att få åka hem, men gulsoten fanns kvar och andra tester skulle göras och jag skulle få igång magen. Göran är rastlös!!

Onsdag, både jag och Svea är färdig undersökta och godkända för hemresa. Göran har trampat upp en stig mellan vårt rum och kök, hall och korridor på BB,,,,,,,,, han vill hem!

BB= fin trevlig personal
       hemsk mat, skulle kunna gå ner bra i vikt om man trodde sig kvar en vecka eller fler!
       litet rum men stor toa
       Görans sk sovfåtölj ett stort minus
       en rysligt otrevlig läkare med långt grått hår, men hon var också den enda som inte passade för sitt yrke,,     Göran menade på att hon hellre skulle ha arbetet som patolog än att ha med levande att göra.


Läkaren som gjorde slutundersökningen av Svea var från Danmark och
tyckte hon var jätte fin i danskaflaggans färger...

-ja, allt för att få åka hem, svarade vi!

ska skriva, men vid ett senare tillfälle. Lägger bara in lite bilder tillsvidare//

På väg hem från BB, den nya overallen satt bra, men sitter säkert ännu bättre på några veckor//



Man sover gott i en VOLVO!


Storebror Jonas granskar lillasyster, han tyckte hon påminde om en babyborn docka.


Premiär i vagnen för Svea, och visst ser hon ut att må bra?


farmor & farfar var på besök under torsdagen,, de hade med sig jätte fina kläder
..se nedan            -vi tackar så hemskt mycket!





faster kunde inte heller slita sig från Svea

farbror tyckte hon ska heta Svea Johan Elisabeth, men vi ska fundera över det förslaget!


Johan & Helena hade också med några paket till Svea, - tack så mycket hälsar hon!

tack Tage & Birgitta för pyjamasen med fot, precis vad vi behövde.



Storebror Hugo som kanske väntat och längtat mest var mäkta stolt över att äntligen vara storebror, sen att han tycker hon är - jätte söt! gör ju saken inte mindre märkvärdig.

Storebror Robin snackar fotbollsteknik med Svea, bensparkar osv!


och vad passar inte bättre än en träningsdress när man ska idrotta!
tack Leif & Malin, den var jätte cool=)

lite bilder av vår fina dotter//




mer bilder kommer sen, måste gå och njuta av min dotter nu;)

Lördag morgon och nedräkningen pågår för fullt, Räkan kämpar på därinne och hela gårkvällen ägnade hon sig åt att möblera om mina inre organ, något som inte hennes mamma uppskattade lika mycket. Men det går bättre att sova nu när hon har sjunkit ner, även fast hon ligger tvärsöver.

Kläder har Räkan också börjat få, fast än kan hon inte tacka för sig, så jag gör det åt henne:

Tack faster H & farbror J för bodysarna, byxorna och sovpåsen

Tack till kusin V för overallen

himla bra smak har ni;) både mamma & pappa är super nöjda!


Idag ska vi åka in till stan och byta skötbädden, vi ska välja en mörkare färg för det praktiska, sen ska vi byta tre plagg strl 50 till större. Men allra först ska vi med Jonte till hans kompis i Långnäs. Jens är fortsatt snorig och har en hemsk skrällhosta. Göran tvättar kläder och ska förbereda det sista ute innan snön kommer.

Ikväll ska vi se Körslaget och bara slappa// ha det gott du med

Idag började dagen rätt bra, jag tog mig ur sängen på ett ganska normalt smidigt sätt, tror jag! Om man ligger så rullar man så gott det går mot kanten och försöker få ena foten under sänggaveln och samtidigt sliter sig upp med hjälp av en tyngdlag som ej känns rättvis,,,, och vips,,, så sitter man!

Inatt var sista gången vi sov alla 6 vanliga familjemedlemmar hemma, för Hugo har nu åkt till sin pappa och ska sova där tills räkan har kommit hem,, och då är vi, precis som Johanna påpekade i en kommentar SJU stycken,,, du milda makter, altså, vi är sju medlemmar av familjen Bergman/Bäcklin. Vore inte barnen utspridda över 18 år så hade vi lätt kunnat ha eget dagis cooperativ!

Jag har även vart ute på höstbilds jakt och fick några foton från pappa & Ingers stuga, hamnen här i Munkan och här hemma.


Kan inte låta bli att bara "älska" hösten.

telefonen har också fått arbeta idag, har haft ett väldigt långt och givande, för att inte säga intressant samtal med kusin Vickan, vi har talat om allt från vad en fadder är - bebisars första bajs! Låter kanske lite udda,,, men prata det kan vi.

Jens är snorig och låter likt trettiosju 6 åringar när han ojar sig, snyter sig, men framför allt harklar sig - tinnitus varning för oss andra;)  Jonas ska och bowla idag med sin kontaktperson, något han såg framemot väldigt mycket, och vi tycker det känns jätte roligt för honom att få kunna göra sånt här. Robin går i grubbleriernas tankar och funderar mest över hur vi ska kunna flytta till Hortlax, hur vi ska vinna pengar och hur han ska bli rik och framgångsrik sm vuxen, något han gärna får dela med sig av om han lyckas klura ut hur!

Räkan och jag vi kämpar på, hon rör sig och jag rör mig destu mindre, kanske ett ganska bra samarbete iaf. Men vi har problem, vi ryms ej bakom ratten i SAABEN, vi liksom fastnar i ratten.

Bland det sista Hugo önskade innan vi sa hej då idag var:
-mamma, kan jag få lära bebisen gå när hon kommer hem,,,, snälla mamma!

ja, vi får väl se hur pass det ska gå=)

hej svejs!

Nu är vi äntligen inbokade på kejsarsnitt, tis den 6/10 kommer räkan att plockas ut. Vilken lättnad, nu är det bara en vecka kvar,, fattar det knappt själv! Vi ska verkligen bli föräldrar, snart har vi alltså vårt barn och jag längtar efter att:

få titta på henne
lukta på henne
känna och klämma
njuta av hennes närhet
lyssna på hennes andetag
se henne i ögonen och på så sätt tala om " att hon är efterlängtad & älskad"
inspektera varje millimeter av hennes kropp
höra henne gråta
 & veta att hon lever!

Ultraljudsbild från i torsdags,,,, bilden är tagen på hon absolut inte alls ville vara stilla, så det är lite otydligt och vissa partier ser inte så bra ut. Det hon har framför munnen och som passerar är navelsträngen... men det framgår tydligt att hon har runda kinder.

Räkan ligger riktigt tvärs över i magen, hennes huvud trycker upp mitt hö-bröst, så pushup behövs ej,, lite halt å andra sidan;)

Igår fick jag ett nytt läkemedel injicerat i mina vener, järn i droppformat, så nu väntar vi på att ett under ska ske, men det tar nog ett par dagar inna jag ev märker skillnad. Det känns skönt att jag har så många kunniga inom "vård"branchen som hjälper mig, främst Åke och mina två barnmorskor Elisabet & Ingela, men jag får inte glömma, Monica på spec, Mats i Hortlax, Meri i Sunderbyn och de snälla sköterskorna som tar alla prover och som igår ställde upp och gav mig dropp fast deras arbetstid inte egentligen räckte till.

 De senaste nätterna har jag ej kunnat sova, ryggen och andningen har påverkats av graviditeten, räkan + allt fostervatten trycker mot ryggraden och gör att det värker hur jag än gör, andningen påverkas av att räkan ligger som den ligger, högt upp och mot bröstkorgen.

inatt har jag inte kunnat ligga ner och har haft sådan värk att det tillslut blev outhärdligt, vid sex lämnade vi Hugo hos morfar & Inger och åkte själva vidare mot Sunderbyn. Där har de jort alla möjliga tester med mitt hjärta, och det visade bara att hjärtat är helt ok, de konstaterade de vi redan visste, att det är som jag beskrivit ovan,, graviditeten som orsakar all värk. Men bättre kolla en gång för mycket än att låta bli och de kanske sen visar sig vara annat än man trott. Vi talade om kejsarsnittet och doktorn vi träffade förklarade varför de inte kan ta ut räkan ännu,,, och hur jobbigt det än känns så förstår vi båda och accepterar deras beslut. Men på tisdag ska jag på spec igen och då ska vi bestämma datum för planerat kejsarnsitt, såvida inte allt kommer igång av sig själv!

Det var allt/ Linda Bäcklin TT

Idag är det tretton år sedan jag blev mamma, det var en söt och hes liten krabat som simmade ut, nu mera är han längre än mamma, han har mörkade röst men söt är han än!
Vi väckte jubilaren vid halv sju och tröttare "paket"öppnare får man leta efter.

en visning av söndagen+ dagens paket//

ps, prenumerationen på PRO HOCKEY finns ej med på bild.

Grattis Robin önskar vi dig// tack för att du finns!

Vi har haft kalas idag,,, mot jubilarens vilja,,, han resonerar sonika så att " det är inte min födelsedag idag, då kan ni inte gratta mig"... Men han har vart nöjd ändå!
Favoritkompisen Alexanders närvaro gjorde inte dagen sämre,, tror förövrigt att det också var han som kom med fyndigaste presenten: kolla själv............ godis i en skål + en massa peggar.


Några foton:




tack:

pappa och Malin för pengarna
farfar för pengarna
mormor & Svenne för pengar + munkjacka
Elin & Jonte för David Beckham deospray
morfar & Inger för pengarna
Alexander för skål+innehåll
Jonas för chokladkaka
Hasse& Maggan för pengarna
Johan & Helena för pengarna

från mig: tack Helena för hjälpen i köket när jag fick mitt insulinfall;)

Här hoppas jag att någon snart ska sova gott!

Vi har nu, för att vara exakt väntat på att få ett barn gemensamt sedan i april 2006 då jag blev gravid 1a gången. Den gången fick vi missfall i vecka 12, jag blev på nytt gravid under hösten, men i dec 2006 kom nästa missfall, då var vi i vecka 14. När jag blev gravid igen under våren 2007, visste varken jag eller Göran om vi skulle våga hoppas, men när vi passerat vecka 14 släppte rädslan något och vi började våga hoppas på ett barn. Men så i slutet av vecka 16 hände det igen, ett nytt missfall. Nu fick det vara bra, vi hade ju två söner var sedan tidigare och det var vi båda väldigt stolta och nöjda över, att vi sen tillsammans fick ihop en fin samling pojkar gjorde inte saken sämre.

Men så en kväll under dec månad 2007 började vi prata igen om barn, och vi båda kände då att vi har och hade kärlek för ett till barn och sagt och gjort, jag blev gravid en 4e gång. Vi passerad v, 12, 14 och 16 och till och med v 20,,,, hipp hipp hurra,,, det funkar! Vi beställde en barnvagn, fixade med babykläder, såg på ultraljudet att det skulle bli en liten son,,, vi skulle helt enkelt bli föräldrar igen mot alla odds, men så fel vi hade. Den lille sonen dog även han och i vecka 26 födde jag ut honom, han hade då hunnit vara död ett tag och kroppen hade sakta med säkert börjat krympa tillbaka i storlek,, men det var i alla fall vår lille son Edwin som hade en gång levt så glatt innuti mig.

Undersökningar gjordes på mig, Göran & Edwin och inga fel kunde konstateras, men nu var det klart, jag skulle inte orka vara gravid igen vare sig psykiskt eller fysiskt. Rädslan och ångesten var stor tills efter julen 2008, och i januari så tog längtan över än en gång, och beslutet vi tog var gemensamt, ingen av oss behövde övertala den andre, vi ville försöka igen. Jag blev gravid en femte gång och jag minns än glädjen men också oron i Görans blick när jag visade honom resultatet på testet. Vi visste vad som hade att vänta, en ständig återkommande fasa att det skulle gå "snett" igen.

Under denna graviditet har jag fått frågan minst 1000-tals gånger - i vilken vecka är ni i?
och jag har svarat, vet inte så säkert, ultraljudet säger ett och min egen uträkning säger ett annat....nu kan jag och orkar inte räkna så som mammor vanligtvis gör, jag är tacksam och glad för var dag som gått utan tecken på missfall. varje dag har jag vaknat och tänkt, åh jag har klarat natten, men händer det idag, när kommer blödningen, vilken dag dör barnet, har barnet dött och jag inte märkt det. Alla tankar som kommit och gått går inte att beskriva, men jobbigt har det varit.

Nu är vi riktigt i slutet av graviditeten och min längtan är stor, det är den för pappa Göran också, fast han har svårare än mig att kunna uttrycka sin oro och längtan. Vi väntar och kämpar varje dag och utan Görans stöd under allt som hänt så vet jag inte hur det hade kunnat gå. När han lägger sin hand på min mage är känslan obeskrivbar, Vi ska äntligen få vårt efterlängtade barn, som vi tillsammans väntat på sedan april 2006.

Jag har sammanlagt varit gravid i ca 105 veckor under en tid av ca 180 veckor, en påfrestning för kropp och själ, men med facit i hand: snart har vi vår dotter och vi ångrar inget!

Jag är nog en typisk höstmänniska, jag gillar allt med hösten, färgerna, det något svalare vädret, regnet, de mörka kvällarna. listan kan göras lång!

En liten uppdatering:

jag är rätt fullbokad om veckorna trots att jag gör just inget, men det är en tid minst att passa varje dag: förra veckan
måndag, kurator och barnmorska

tisdag, specmödra & vi tog beslut om att avlina våra kaniner, 9 och 7 år gamla, en himla jobbig dag.


onsdag, vanlig läkare

torsdag, Grafisk design kurs på Musikhögskolan och föräldramöte

fredag, barnmorska

fredag, vi myste på här hemma, Hugo åkte till sin pappa, så vi var alla här utom han då.

en liten parentes bara: 
  Har läst en bok för Hugo, den handlade om en hundtik som får valpar, man får följa varje steg av förlossningen och om hur hundmamman tar hand om valparna. På ett ställe i boken står det "tiken biter hål i hinnan och slickar valpen ren!" Hugo tittar på mig och frågar -mamma, var det pappa som slicka mig ren?

Lördag, skjuss hit och dit, Göran monterade spjäls'ng och bäddade så fint,, tack Hanna för spjälskyddet, ska visa bild sen på hur det blev. mera skjuss hit och dit, middag och golfträning för Jonas & Robin.

Söndag, skjussa Jens, sen åka till Påle och ta hem lite från stugan, hälsade på en snabbis hos David med familj. Golftripp för G och grabbarna. På kvällen åkte Jens & Jonas till sin mamma. Hugo ville stanna hos pappa en natt ytterligare. Hugo tappar sin 1a tand, en världssensation: han har fotat sig själv


Måndag, Robin sjuk är hemma

Tisdag, Robin fortsatt sjuk, jag hos Kuratorn, Robin klipp och på kvällen hade vi middag här för Maggan & Hasse. Det fixades även lite "takspikning"


Onsdag, en knoga på hemma dag, fixa med kursen, plocka lite och VILA, Göran klippt på kvällen, snyggt;) Robin lika snorig, hostig och halsömmande som dagarna innan.

Torsdag, nu idag, är det bara MVC inbokat, en sjuk Robin som sover än. Ev Se Wibax träningsmatch ikväll!

Nu har vi träffat Åke för ännu ett ultraljud, allt är bra med den lilla tjejen,,,, och vet du vad? hon sägs likna mig!

på bilden har hon navelsträngen precis över munnen och förbi kinden,
närmast ser man en utsträckt arm.

På två veckor ska vi tillbaka och då ska vi bestämma hur vi ska göra och
om det blir kejsarsnitt.

Hur jag ser mig själv uppifrån,,, ser just inget mer än en mage!


Besök av Stina & hennes pojkvän Vigan.


Vad som finns kvar av mormor & morfars sommarstuga i Påle.


Fasters blondiner// och deras grisar.


triss i kusiner.




storasysters midjemått klår allt!


BONDE SÖKER EXTRA FRU!

Vi åkte till mormor & Svenne  i Teuger, Hugo ville stanna kvar.

Fick av Johan & Helena presentkort på Blomsmöbler och valet av vara stod givet:

Bokstäverna LOVE, som numera pryder ena väggen i vårt sovrum!

fann detta på Presenten här i stan och kunde inte låta bli:

I fredags hade vi kräftskiva på tre & det gick så bra så!
En mysig afton, med alkoholfritt vin, kräftor och sallad + ett tips som passar både grillat och skaldjur
blanda sweet chilisås, cremefraich och aioli till en röra, super gott för den som gillar vitlök & hetta.



idag Lördag har mina söner kommit hem efter några dagars vistelse hos sin pappa, Hugo hann inte mer än hem så började han snickra, han hade en "plan".

se så fint, en specialstol åt Räkan!